Göteborgsposten – 13 juni 1871, sida 2

01 5255;:————————7——— — Tala ej ovänligt till henne, utbrast Jael, om ni vill att hon skall lefva en dag till. Hon är värre deran än ni och så är äfven han. — Ni gör narr af mig; han är ju hennes man. Han kan tvinga henne att lefva med sig. Han kan — Här utbröt han i förbannelser, kallade Grace en orm och nästan kastade henne ifrån sig, under det hans ansigto krampaktigt förvreds; han liknade en man som håller på att dö af gift. Derefter reste han sig upp och sade med olycksbådande lugn: — Hvar kan jag fiona mannen? — Ej i detta hus, det kan ni vara säker om, sade Jacl, ej heller i något annat hus der hon är. Henry sjönk tillbaka på stolen och såg helt förvånad ut. — Säg honom alltsammans, sade Grace. Låt honom ej tro att jag icke älskade honom alls. — Ja, sade Jacl. Nåväl, bröllopet var klockan elfva; ert bref kom half tolf och jag bar det till henne. Kort derefter kom han upp till henne och hon anföll honom med denna stilett genast. Se på den; hans blod sitter ännu fast på den; jag har gömt den för att visa er det. Jug fattade tag i hennes arm, annars skulle hon ha dödat honom tror jag. Han förlorade så mycket blod att doktorn ej ville låta honom flyttas. Då tänkte hon fortfarande på er och ville ej tillbringa en natt under samma tak med honom; klockan två var hon på väg till Raby Hall; men mr Coventry ville ej stanna qvar i huset då