Göteborgsposten – 13 juni 1871, sida 2

Hemligheter rörande intagandet af Paris. (Bret till Times). Den 6 Juni. Under loppet af de två månader Paris styrdes af en samling individer ur de lägsta och i omeraliskt afseende mest förderfvade klasserna, uppstodo ofta föreställningar om förräderi bland kommunens och centralkomitens ledare samt bland de förnämsta officerarne, i de federerades armäk. IIufrudmännen för denna förfärliga insurrektion misstänkte hvarandra oupphörligt. Man erinre sig Assi s, Bergerctis, Cluserets och senast Rossels arrestering. Det är vanligt att konspiratörer misstänka hvarandra. De som äro förrädare mot lagarne se förräderi öfverallt, det faller at sig sjelft. Underligt är det derföre ej om de ofta träffa på verkligt förräderi. Kommunen har haft godt om förrädare. Somliga förhällanden, hvilka hittills varit insvepta i mörker eller förklarats på ett oriktigt sätt, börja nu bli allt klarare, och bland dem kunna vi exempelvis anföra de tre försök som fåfängt gjordes att intränga i Paris genom öfverrumpling och hvilka utom mycket penningar kostade åtskilliga soldater lifvet. in af de mest betydande af dem som umgingos med förrädiska stämplingar inom kommunen var, efter hvad tidningarne berätta, den beryktade Billioray, som slutligen tillika med Delescluze undertecknade befallningarne att sätta eld på staden och anträffades flyende med 300,000 francs stulna ur stadskassan. En annan af dessa värda skurkar var kommendanten Crisier, ehef tör 10:de bataljonen och upphofsmannen till dominikanermunkarnes i Arcueil nedskjutande. Raoul Rigaults vän och förtrogne, karrikaturtecknaren Pilotell, spelade äfven en roll i denna sammansvärjning, till hvilken en republikanare från Lyon, Bousquet, var anstiftare, säväl som han var sjalen deri. Cluseret och sannolikt äfven andra bland kommunens militära ledare underhöllo å sin sida en skriftvexling med Versaillerregeringen. En dag skulle fort Issy ha uppgitvits af Cerirler, men Cerisiers intrig korsades at en annan militarbefalhafvares. Olika intressen mötte och paralyserade hvarandra. Ganska stora summor hade utgitvits af Versaillerregeringen utan att medföra något resultat. IIr Thiers, som ej föraktade dessa små ginvagar för att vinna en lättare seger, lånade ett villigt öra till alla de anbud som gjordes, och genom hvilka många menniskolif tycktes böra kunna besparas, men han hade slutligen blifvit misstänksam tilltolje at den bristande hedern hos de man han hade att göra med. Han hade lofvat en summa af 50.000 irancs till Cerisier, hvilken skulle uppgifva porten till S:t Cloud, men endast 25,000 francs blefvo sända. Cårisier tog dem, men uppgaf ej porten, och då armäcn kom, för att taga den i besittning, mottogs den med en krattig gevarseld som sträckte flera hundra soldater till marken. Det var tilllolje af denna olNLckliga affår som nppträdet mellan marskalk Mac Mahon och hr Thiers egde rum, om hvilket uppträde jag i ett toregaende bref meddelat nägra ord. Marskalken förklarade att han irån det ögonblicket var besluten att handla militäriskt. Men vid sidan af dessa grumliga intriger underböll Versaillerregeriugon en förbindelse med Paris af helt annat s och hvilken bade sin grund i känslor af åftel patriotism och karlek till ordningen. Åtskilliga bland natjonalgardets befalhatvare hade dragit Sig till Versailles och dess omgifningar. De underhöllo en ständig kommunikation med dem bland deras män på hvilka de voro säkra och sågos verkligen åttöha och atven marschera före armåen på Paris gator samt på somliga ställen förhindra antändningsförsöken. Bakom trupperna höllo nationalgardeskompanier. som buro den tretargade fanan, ördningen vid makt och bevakade osvergifna positioner. Men det kan svårligen påstås att det var genom dessa nationalgardes-besälhafvare eller genom deras trupper som den reguliera armöen sattes i ständ till att bryta igenom enceinten utan stormning. Tidningarne ha berättat huru en hr Clement, hvars namn sedermera befanns vara Duranel, släppte armeen in i Auteuil genom S:t Cloud-porten. Utan att rara alldeles oriktig, är dock berättelsen derom i ej fullständig och förklarar ej tillsyllest de händel— AA — Å