Göteborgsposten – 12 juni 1871, sida 2

och man skulle aldrig ha hängt mig. Jag hatar er alla och mest er, som kallar er min far och har förmått mig till stt gifta mig med denne ekurk. Men ni skola ej alltid vara till hands för att skydda honom. — Jag skall nog gifva er lägligt tillfälle, sade Coventry. Ni skall döda mig derföre att jag hyser en vansionig kärlek till er. — Hon skall ej göra något sådant, sade mr Carden. Lägligt tillfälle? Känner ni henne så litet att ni tror att hon någonsin skall lefva tillsammans med er? Gå ur mitt hus och våga aldrig träda inom dess tröskel mer. Mina goda vänner, hafven medlidande med en olycklig far och hjelpen mig att dölja denna hiskliga tilldragelse för verlden. Denna vädjan skedde ej förgäfves. Man ledde Coventry in i ett annat rum. Der vårdade doktor Amboyne honom, under det mr Carden gick ner och tillsade sina gäster att brudgummen blifvit sjuk, så allvarsamt sjuk att oro och sorg hade efterträdt glädjen. Gästerna föostodo vinken och aflägsnado sig, nyfikna och undrande, Emellertid vårdade doktor Amboyne i det ena rummet brudgummen och hämmade blodflödet, under det Raby och Jael Dence i det andra sökte bringa bruden till förnuft. Hon ville ej lyssna till något af hvad de sade förrän de högtidligt lofvat henne att hon aldrig skulle tvingas tillbringa en natt under samma tak som Frederick Coventry. Detta lugnade henne något. Doktor Amboyne hade äfven mycket besvär med sin patient; fåret i kinden var ej allversamf. men tungan