Göteborgsposten – 9 juni 1871, sida 2

gaf sin granne en vink derom. Det spridde sig som en löpeld omkring bordet, och en pinsam tystnad uppstod. Midtunder denna tystnad började hemlighetsfulla ljud höras från brudens rum; ett anskri; häftiga fotsteg; ett ljud som om något tungt nedsjunkit på en stol eller en soffa. Snart hördes ett häftigt trampande som berättade en hel historia om qvinnlig passion, derefter några otydliga ljud som ej kunde tolkas. Gästerna insågo att något ovanligt måste pågå. Man gjorde af artighet ett par försök till konversation; men den dog bort — nyfikenhet och förlägenhet voro de rådande känslorna hos hvarochen. Lally stack in sitt hufvud genom dörren och frågade om man skulle börja packa vagnen. — Naturligtvis, svarade han. Kort derefter såg man tjenare, manliga och qvinnliga, bära ut lådor och koffertar ur förstugan ner till vagnen. Jael Dence kom in i rummet och gick fram till mr Raby. — Bruden önskar träffa er genast, sir. Raby reste sig upp och följde Jael ut. Nästa minut kom en kammarjungfru med samma budskap till doktor Amboyne. Hen steg hastigt upp och följde henne. Det låg ingenting besynnerligt i den omständigheten att bruden ville taga särskildt farväl af dessa två värderade vänner. Men de mystiska saker som redan inträffat gjorde att gästerna tyckte att allting såg misstänkt ut, och Coventrys evnhorn pedslagenhet då dovtorn fäk hud eftor