Göteborgsposten – 6 juni 1871, sida 2

Från en annan korrespondent. Paris, Måndagen d. 29 Maj. Det har hörts en stark kanonad hela natten, och då den tidigt på morgonen tystnade, trodde vi att den vigtiga positionen på Pere la Chaise blifvit eröfrad med bajonetten, såsom man lofvat. Under skydd af ambulansuniformen beträdde jag gatorna i Templeqvarteret, der bajonetter och sönderbrutna skjutgevär, klädesplagg, hufvudbonader och allt möjligt skräp betäckte stenläggningen. Man hörde skotten från en strid som pågick framför Place de la Bastille och tillfölje deraf kunde jag ej gå vidare i den riktningen, men soldaterna på barrikaderna sade mig att affären sannolikt skulle vara förbi om några minuter. Efter ett par minuters väntan förkunnade skriken och hurraropen att positionen blitvit tagen, så att jag fritt kunde passera. Jag tog derföre vägen bakom jernvägen till Boulevard Mazas, hvarest menniskorna redan börjat komma ut från sina tillflyktsorter. Somliga togo ifrån sina fönsterluckor och undersökte omsorgsfullt sina bräckta glasrutor, andra samtalade i gathörnen om de sista timmarnes förfärliga tilldragelser eller skyndade bort med korgar för att anskaffa lifsmedel. Då och då kunde man se en qvinna med ängslig min passera fram för att fråga elter hvilket öde som drabbat en bror, eller son eller man som varit med i någon af de vlodiga strider hvilka utkämpats i denna trakt. Den breda passagen upp till Place du Tröne var uppfylld af liniesoldater, hvilka tvättade sina af krut nedsvärtade händer i vattenrören eller uttröttade at ansträngningar sofvo på bara stenarne. Af de på gatan utsträckta gestalterna var det svårt att genast urskilja de lefvande från de döda. Vid den barrikad som reser sig vid ändan af Boulevard Voltaire låg en hop döda och längre fram på gatan låg en grupp af sju lik, det ena på det andra, synbarligen af personer som blifvit skjutna vid ett försök till brådstörtad flykt. Några af dessa lik utvisade att de varit helt gamla män. En qvinna stod och jämrade sig öfver ett af dem, bedjande de förbigående om hjelp att bortföra det, ty, sade hon, åädet är min man vid 44:de bataljonen. Dender boden på andra sidan gatan är hans. Om jag endast kunde få honom dit, skulle jag gifva honom en passande begrafning. Ingen brydde sig om henne, ty platsen var full af soldater, och de äro så förbittrade på de upproriska nationalgardisterna, att det tillochmed kan vara farligt att blanda sig i dessas affärer. Vid hörnet at Place Voltaire reste sig en annan barrikad, bildad af trasbalar, och några af trasorna, hvilkas omhölje brustit, hade användts till att dölja de dödas ansigten. När jag hunnit förbi denna barrikad befann jag mig på den trånga och branta gata som leder förbi La Roquette till kyrkogården Pere la Chaise. Der tedde sig en ryslig syn. Ej mindre än 80 män lågo uppstaplade på hvarandra, en enda massa af vapen, ben och förvridna ansigten, under det blodet bokstafligen strömmade på gatan och i rännstenarne. Dessa män hade blifvit tagna med vapen i hand, ställda mot muren och aträttade. Skildtvakter, posterande här och der, höllo hopen tillbaka, men jag fick i min egenskap af läkare passera. Inifrån La Roquette hörde jag straxt derefter en salva af omkring hundra gevärsskott jemte smattrandet af en mitrailleuse och en officer som stod der i närheten upplyste mig om att rättvisa skipades derinne. Två stora lastvagnar stodo vid fängelseporten; en hade redan mottagit sin hemska last, den andra höll på att fyllas. Jag passerade beslutsamt genom linierna och in på kyrkogården, väntande att finna den full af nyligen dödade, alldenstund man berättat oss att en strid med svärd och bajonett utkämpats mellan grafvarne. Men ingenting i den vägen hade derstädes passerat; cypressallcerna voro uppfyllda af sjösoldater som lugnt kokade sin frukost på grafstenarne, och jag kunde ej upptäcka ett spår till någon strid alls. Några af grafvarne hade blifvit skadade af bomber, hvilka söndersplittrat marmorn och kastat bitar ur likkistor öfver gången, men för öfrigt kunde ingenting vara luguare än dessa behagliga gångars utseende. Det batteri af sju kanoner som kröner kullen öfvergafs nästan utan strid af de federerade i den paniska skräck och den förvirring som uppstod bland dem. Och det var lyckligt för oss att de gjorde det, sade en af sjömännen med en ruskning på hufvudet, ty en sådan position som den skulle, om den blott varit väl besatt, ha varit ointaglig-Vid öfra ändan at kyrkogården kunde vi höra en oafbruten gevärseld som pågick bortåt Belleville, ötver hvilken plats ett tätt rökmoln sväfvade som då och då genomfors af en blixt, åtföljd af ett bom, sedan trupperna börjat bombardera detta qvarter, nu rebellernas sista värn. En fotgängares belägenbet i de nyligen besatta delarne at staden är så DERE ERE