Göteborgsposten – 6 juni 1871, sida 2

— — —— — och funnit att er syster lemnat landet i sorg och rest till andra ändan af verlden — skulle det ej gå er till hjertat? — Jo naturligtvis. Men hvad ni uttrycker er korrekt. Hvem har lärt er det? — Mrs Little. — Ah! — Ni har en far. Antag att ni lomnat honom för en månad och derefter kommer tillbaka och finner honom död och begrafven — tänk på det — begrafven! — Stackars flicka! -— Och allt detta drabbar en stackars varelse just då hon lemnat sjukbädden och knappt är redig i hufvudet. Då jag fann att mr Henry var död och ni vid dödens tröskel, gick jag hem för att söka tröst och der fann jag alla borta: min syster hade farit öfver hafvet, min far låg i kyrkogården. Jag vandrade omkring hela qvällen, sjuk i hjertat och oredig i förståndet och slutligen funno de mig i bäcken; de kunna säga att jag kastade mig dit, men det är min tro att jag svimmade och föll i. Jag kan dock ej påstå det bestämdt, ty jag minnes ingenting. Hvad bevisar det mot mig? — Visserligen ej mycket ensamt. Men man påstår allmänt att ni var instängd med honom flera timmar i sender. — Och det är sannt; tio timmar hvarje dag. Han var oense med föreningarne och hans egna arbetare hade förrådt honom; han visste att jag var lika dugtig som en man i vissa slags arbeten, derföre frågade han mig om jer villa hiolna honom att i hemliohet ssäpa efoer mand