Göteborgsposten – 25 maj 1871, sida 2

sigk, hvaremot Chernuski protesterade. På kommunens vägnar erbjöd han Thiers erkebiskop Darboy frigifvande mot utlemnandet af den i Lyon häktade Blanqui. Thiers förklarade antagandet af detta förslag vara omöjligt på grund af kammarens stämning, men tillät, att Blanqui fick mottaga besök af sin syster. Chefen för verkställande makten hade derefter ett förtroligt samtal med Chernuskissi en fönsterniche. Vi äro ju alla republikanerå. — Sant nog — svarade Chernuski —, men jag tänker mig likväl republiken något annorlunda än ni En republik med en president, som har en stående arm6 om 300,000 man och en tallös byråkrati till sitt förfogande och som är i besittning at rätten att utnämna mairerna, förefaller mig i öfvervägande grad likna en monarki.s — Visserligen, sade Thiers eftertänksamt, men just deri ligger ett problem, som ännu kräfver sin losning:. Thiers yttrade vid afskedet den säkraste tillit till en snar seger och till regeringstruppernas förestående inmarsch i Paris. — Vi skildes från Versailles i den säkra öfvertygelsen, att Thiers endast afvaktar Kommunens fail, för att sätta Paris och hela verlden i förvåning genom sin försonlighet. Han vill skydda Paris mot hyarje reaktionär terrorism och göra allt, för att vinna befolkningens sympati genom en hederlig, ärofull fred. Tyskarnes förlust i det senaste kriget visar sig vid en granskning af de officiella listorna ha varit mindre än det i början troddes. Totaltörlusten i dödade, sårade och saknade uppgår till 47,662, nemligen 1167 officerare och 15,224 man dödade, 1838 officerare och 27,417 man sårade samt 16 officerare och 2000 man saknade. Krigsbytena i trofcer och fångar äro å andra sidan ovanligt stora, så stora att något motstycke dertill ej fiones i historien. Breslauer Zeitungupp: räknar med patriotisk stolthet den långa listan, hvilken den jemför med Englands obetydliga byten under Krimkriget och Frankrikes i Italien. I detta hänseende ha de tre sista preussiska fälttågen varit märkvärdigt rika på segerminnen och visa en stor kontrast mot föregående krig. Vid Alma togo engelsmännen till exempel två fanor och två kanoner, vid Inkerman törlorade de tre kanoner och vid stormningen at Malakoffiornet togo de ett standar och tretioen kanouer. Antalet fångar under fälttåget öfversteg ej 6000. Österrikarnes samtliga förluster under 1859 utgjorde tre fanor, tjugosex kanoner och 16,000 fångar. Deremot togo preussarne vid Dippel nitton fanor, 119 kanoner och 3400 fångar; på Als tretton fanor, nittionio kanoner och 2494 fångar; vid Königgrätz sju fanor, 161 kanoner och 19,800 tängar. Tillsammans under 1866 års krig togo de tretton fanor, 208 kanoner och 49,000 fångar. Siffrorna under det sista kriget äro långt betydligare. Vid Spicheren, Pange, Gravelotte, Vionville, I.Hallu och Bapaume blefvo knappast några trosker tagna. Men vid Vissem bourg blefvo två fanor, en kanon och 800 fångar tagna; vid Woerth två örnar, tretiofyra kanoner, sex mitrailleuser och 4000 fångar; vid Beaumont åtta örnar och fanor, öfver femtio kanoner och 20,000 tångar; vid Sdan 400 kanoner och mitrailleuser samt 80,000 fängar med alla deras fanor; vid Metz temtiosex örnar, 600 kanoner och mitrailleuser samt 170,000 tångar. Sammanlagdt ha, då kapitulationen af Paris ej tages med i beräkningen, tyskarne under det sista kriget tagit ötver 120 örnar och fanor, 6400 kanoner och 374,995 fångar, till hvilka man kan lägga de 84,000 som internerats i Schweitz och 6000 som internerats i Belgien. Genom kapitulationen af Paris ökades antalet fångar med 170,000, och hvad trofåöerna beträffa är antalet sådana ännu ej uppgifvet.