Göteborgsposten – 22 maj 1871, sida 2

med sin fina hörsel kunde hon urskilja nästan hvartenda ord. Ilon fann snart att hon utan orsak oroat sig, Hennes far berättade för mr Coventry historien om Richard Martin, endast med litet tillägg till hvad läsaren redan känner härom. — Nåväl, sir, sade han, penningarne hade ej varit obetalda mer än en månad, då ett försäkringsbolag nere i Liverpool kommunicerade sig med oss. Samma puts hade blifvit speladt med dem; men deras misstenkar hade af en eller annan anledning blifvit väckta. Vi kallade detektiva polisen till vår hjelp. Man lyckades spåra upp Martins sammansvurna och fann en af dem i fängelse, väntande på dom för en mindre förbrytelse. De lyckades locka ur honom hela sanningen. Hvar och en af dessa skälmar kunde simma som ankor och Richard Martin som en fisk. Drunknad? nej visst icke. Han hade summit ner till Greenwich eller något annat ställe, den skurken, och gömde sig der. Och hvad tror ni att de missdådarne dernäst gjorde? De köpte en död marinsoldat och förde honom med sig i en kista till något simpelt värdshus vid floden. De hade en sup och klädde sin marinsoldat i Richard Martins kläder, rakade af hans polisonger och bröto af en tand samt satte upp honom i en stol med ett bord framför, på hvilket stod ett krus öl, fästade en pipa i hans mun och skålade med liket, som skulle skänka förmögenhet åt dem alla. (Forts.)