Göteborgsposten – 22 maj 1871, sida 2

stapze i lagstiftande kårens sal och äro afsedda för att skydda murarne. Centralkomitän har oaktadt all opposition bibehållit, sig vid ministerens befattningar. Dess inflytelserikaste medlemmar äro medbörgarne Lacord och Aik tvenne af undertecknarne af det autokratiska ärkuläret af d. 9 Maj, och Grelier, en f. d. delegerad vid inrikesministeriet, som nu har till åliggande att öfvervaka lifsmedelsförräden. Hvad angår de chefer, som ansvaret för de militära operationerna åligger, så känner ni dem, särskilt Dombrowski, Wroblewski och La Cecilia. Under dem har general Bergeret, som kommenderar första brigaden, medlem både af Kommunen och centralkomiten, en af cheferna i den beklagansvärda expeditionen mot Versailles, upprättat sitt högqvarter i Palais Bourbon. General Eudes, beryktad för sitt anfall mot pompiers-posten i La Vilette, f. d. inspektör öfver sydfästena, f. d. kommendant i fästet Issy, medlem af det nya Säkerhetsutskottet, kommenderar 2:dra brigaden och har sitt högqvarter i Hederslegionens palats. Dennes stab har nyligen tillökats med tvenne legionschefer, män som nyligen befordrats till generalsrang: Du Bisson, f. d. otficer i exkonungens af Neapel tjenst, och Brunel, som utsetts tör (det nu likväl öfvergifna) Vanves. Der är äfven läkarestaben, bestående af en öfverfältläkare, en första läkare för nationalgardet, en generalinspektör öfver ambulanserna, en öfverläkare för hvarje legion och en läkare med tvenne biträden för hvarje bataljon. Detta är en mycket olämplig anordning nu, då Kommunen har att göra med ett stort antal sårade. Om de främmande ambulanserna och enskild välvilja icke kommit till dess hjelp, så skulle de olyckliga män, som Kommunen dref till de framskjutna posterna, hafva lupit stor risk att omkomma, utan att erhålla ens den vanligaste läkarevård. Omsorgen om den allmänna säkerheten har öfvergått från medborgaren Cournet till medborgaren Ferre. Cournet direktör för tidn. Reveil du Peuple, hvilken icke alltid varit lofprisare af Kommunen, har ansetts olämplig för de radikala åtgärder, som erfordras under sakernas närvarande ställning. Ferre, medlem af Kommunen för 18:de arrondissementet (Montmartre), är fullt pålitlig; han tros vara i stånd till de våldsammaste beslut, och hans utnämning sammanträffar med fordran, att hvarje parisare skall förete ett legitimationsbevis, som erinrar om caple de civisme srän 1793. Biträdd af prokuratorn Raoul Rigault, som aspirerar på att vara 1871 års Fouquier-Tinville, skall medborgaren Ferrå icke bli för öm mot de reaktionära. Jag vill sluta denna min berättelse om de nya förändringar, som införts i Kommunens förvaltningsstab, med att omnämra, det Longuet efterföljts af Vesinier i redaktionen af Ofsiclela Tidningen. Louguet var inom Quartier Latin känd för sitt våldsamma språk emot den kejserliga regeringen. Han har vid flera tillfällen setat i Saint-Pelagie. Det var han, som i sin tidning Rive Gauche offentliggjorde första delen af Rogeardis Propos de Labienus-. Dessa rekommendationer ha likväl icke varit tillräckliga för att bibehålla honom i hans ställning i spetsen för Journal Officiel. Han anses i dag för moderat. Hans efterträdare Vesinier, som under lång tid varit president för den beryktade Flavieklubben i Paris, skall gifva en mera deciderad färg åt Moniteur de la Commune. Kortligen, Kommunen tyckes, utan att hafva på något sätt förbättrat sin mycket osäkra ställning, hafva beslutat sig för att lemna den hofsamhet, som den hittilis visat. Iläktningarne mångdubblas, terroristiska åtgärder höra till ordningen sör dagen. Makten är icke heller någonsin så despotisk, som då den lutar till sitt fall. Till samma tidning telegraferades d. 16 d:s från Paris: 200 nationalgardister inträngde förliden natt i Grand Hötel. Sedan de genomsökt hvarje rum, under förevänning af att vilja leta efter vapen, aflägsnade de sig med en mängd plundrade saker. — Den 146:te bataljonen har blifvit afväpnad, sastän den består af medborgare från Rue Moufketart, ett af de rödaste qvarteren i Paris. Alla mekaniska arbetare af mer än 40 års ålder ha kallats till att arbeta på hufvudstadens försvarsverk. De få 3 fres 75 c. om dagen i aflöning. Henri har blifvit utsedd till chef för krigsministeriets stab, och Matthieu till befälhafvare öfver de trupper, som stå posterado mellan Point du Jour och Wagramsporten. Patronfabriken vid Rue Rapp har sprungit i luften. En mängd menniskor blefvo vid tillfället dödade. Man misstänker polacken grefve Zamoisky för att ba med afsigt och efter öfverenskommelse med Versaillerregeringen framkallat olyckan. Han har också arresterats. Säkerhetsutskottet säger sig ha erhållit underrättelse om reaktionspartiets verksamhet i synnerhet i Qvartier de Påcole militaire. Clement och Brunel, ågenoraler, skola vara häktade. Man bildar en bataljon af frivilliga medborgarinnor, hvilka skola med den tolfte legionen marschera emot fienden. La Verite, en tidning som hittils brukat understödja Kommunens sak, skrifver: Hederliga menniskor, hvilka en stund törvexlat frihetens sak med Kommunens, ångra i dag detta. Eu fruntimmersklubb, som håller sina sammanträden i kyrkan Batignolles, har i dessa dagar beslutat, att det andliga ståndet icko längre skall vara ett privilegium för männen, utan att medborgarinnorna äfven skola kunna bli prester och isynnerhet biskopar. Man beslöt att genast ingå till Kommunen med begäran om, att den måtte dekretera denna reform. Bland de personer, som Kommunen kastat i fängelse, är äfven Beaussire, filosofie professor vid Lyceum Charlemagne. Orsaken till hans häktning är en artikel, som han skrifvit i ÅRevue des deux Mondes och undertecknat med sitt namn,