Göteborgsposten – 20 maj 1871, sida 5

Ku Klux Klanernas bedrifter. Tidningen Newyork Tribune lemnar följande skildring öfver ett nppträde som nyligen egt rum i staden Meridian i staten Mississippi och hvilket utvisar till hvilka excesger de amerikanska banditer som äro kända under ofvanstående benämning kunna göra sig skyldiga. Den G6:te sistl. Mars hade demokraterna i Meridian utverkat en stämning mot en färgad skollärare vid namn Warne Tyler, hvilken de anklagade för att ha hållit Supproriska tal. Sheriftens utskickade fann Tyler i sin skola i begrepp att börja dagens arbete. Underrättad om ärendet, öfverlemnade han genast skolan i sin medhjelpares vård och följde sheriffens utskickade till rådhuset. Men som han vid framkomsten fann att förhöret blifvit uppskjutet, ströfvade han omkring i staden till kl. 3 på eftermiddagen och sågs derunder läsa några plakater som kallade tillsammans demokraterna till ett möte. Han hördes yttra några anmärkningar rörande dessa plakater, och dessa hans yttranden blefvo äfvenledes anförda såsom bevisning emot honom. Da hans sak förekom var hufvudvittnet emot honom en person vid pamn Jim Brantley, en något desperat man, känd för sitt bittra hat mot alla färsade republikaner. Brantley hade träffat två gossar, hvilka sett Tyler läsa ett plakat på morgonen och hört honom yttra: eDe oförb— demokraterna ha blifvit rädda, de vilja ha fred4 Åc. eller ord af liknande betydelse. Brantley påstod sig ha blifvit så förb— ursinnig då han hörde det, att han ej kunde minnas hvad han nu sagt eller gjort. Tyler bad nu domstolen om tillstånd att få yttra sig, hvilket beviljades; han yttrade d till Bravtley: ÅJag kan anskaffa två vittnen, hvilka kunna bestrida ert vittnesmål, sir. Denna anmärkning från en neger var som en åeldbrand i ett krutmagasia. Ilvarenda en rusade upp. Tyler synes för tillfället ha varit den kallblodigaste af allesammans. På ett bord straxt bredvid låg en rö p. Brantley grep tag i den och rusade mot Tyler, utropande två eller tre gånger: ÅIvad är det pi säger, sir 2 Han hölls tillbaka af rådbusvaktmästaren. Tyler, kall och beslutsam, yttrade till vaktmästaren i det han på samma gång ryggade tillbaka mot Sheriffens rum och höll handen bakom sig liksom om han haft ett vapen i bakfickan: Håll honom eller låt honom komma och jag skall hålla honom! Någon affyrade då ett pistolskott och striden började. Hvem som sköt det första skottet är obekant, och det är likaledes obekant om någon blef dödad at detsamma. Skott följde på skott i hastig följd, alla sköto på de svarta, hvilka gjorde förtviflade ansträngningar för att komma ut. Rådhussalen blef snart utrymd, ur hvarje dörr rusade karlar ut med pistoler i händerna och ställde upp sig med soldatlik hastighet och noggrannhet till ett antal af fullt tvåähundra. Under det striden i rådhuset var som skarpast, visade sig negern Warne Tyler i porthvalfvet och rusade ut mot gatan, men just då han svängde om i porten afsköt någon nerifrån en pistol mot honom och sårade honom i höften. Ehuru sårad sprang han snabbt framåt, men förföljdes. Han rusade in i en liten butik. Efter honom voro åtminstone hundra man. Man påstår att han kämpade till det yttersta; men slutligen föll han, bokstasligen öfversållad af kulor. Tillochmed små gossar kommo in och affyrade sina skott mot honom. Något senare drogs en person vid namn William Dennis ur rådhussalen ut i porthvaltvet, och blödande som han var ur åtskilliga sår slängdes han ner på gatan under hopens tjut och hurrarop. Som tecken till lif ännu voro synliga, var någon nog beskedlig att skära af honom strupen. Upjeirummen lågo då dödade Justice Bramlette, en neger vid namn Gus Ford och en gammal man vid namn Isaac Lee. Öfver hela staden rusade i alla riktningar hopar af ursinniga hvita, jagande efter den eller den framstående negern för att döda honom. På qvällen kom en hop Alabama Ku Klux och förenade sig med de andra. De hördes flera gånger ropa: ÅIurrah för Alabama! Ett af deras ofer tilläts efter förfärliga misshandlingar att undkomma och sade: kort tid derefter ligga i ett bjelplöst tillstånd på et: sfärgadt hotellt i Jackson. Detta är blott en de af en lång lista grymheter som blitvit begångna vid detta tillfälle, men är tillräckligt för att visa ati tillståndet i Mississippi för närvaraude är allt anna än lyckligt. WWWA ö—