Göteborgsposten – 20 maj 1871, sida 5

Hospital för drinkare. En korrespondent tillNewycrk TIibune meddelar en intressant skildring öfver ett besök i asyler för drinkare vid Binghampton. Denna inratining är belägen i en vacker och behaglig liten stad i en undangömd vrå af Susquchannadalen och omgifves af ett bland de mest pittoreska landskap i denna stat. IIvarken i denna eller någon annan af asylerna för drinkare föregifver man sig kunna borttaga smaken sör spirituosa, men det är i den tron de tlesta patienter söka inträde der. De äro cj vanliga drinkare, utan drinkare at ett nervöst temperament, och deras sjukdom är en paroxysmartad mani som oväntadt och vid olika tider griper dem. Somliga af dem ha låtit gå veckor, månader, år förbi utan att supa, i fast beslut och under högtidliga försal risgar att aldrig smaka alkohol vidare, men derener ha de plötsligt ånyo blifvit gripna af vansinnet. De kunna begagna sig af de föraktligaste medel för att tillfredsställa sin törst. Manin fortsar en kort tid — veckor för de starkare, dagar blott för de svagare konstitutionerna — tills kroppssystemet är alldeles utmattadt, då delirium och någon gång döden blir resultatet. Sjukdomen behaudlas i asylen som en mani, för hvilken fullständig återhållsamhet är det enda botemedlet. Asylen är mera ett hem än en skola, ehuru nästan ett fängelse i afscende på tvång. Patienter mottagas för ej mindre tid än två månader; men de kunna qvarstanna sör lifstiden om de så önska, och många af dem ha efter ett par års vistelse der beslutat sig för detta. Ure månaders vistelse der anses nödvändig för att återställa helsan, lugna de uppskakade nerverna på patienten, få alkoholen ur hans stem och befria honom från den osläckliga törst efter mer som hos nervösa temperamenter följer på omattlighet, vare sig i opium, tobak eller spirituosa. Men ingenting annat än total återhållsamhet kan rädda sådana slags drinkare, hvilka under den vecka eller månad som deras mani räcker taga in lika mycket af gintet som de vanliga drinkarne hinna få in i kroppen på ett år. Många af patienterna komma frivilligt; endast få öfverlemnas dit af sina vänner, slägtingar eller domstolarne. Många af dem som frivilligt kommit in i asylen, män, skickliga i sitt kall, nyttiga för samhallet och värda det besvär man gör sig för att förbättra dem. Det är denna klass at bildade, energiska, tänkande män som utgör 63 2 af de patienter som bli fullständigt botade. Det är de minst nyttiga samhälls. medlemmarne som utgöra de andra 57 procenten och hvilka efter att ha lemnat asylen förlora sin sjelfbeherrskning och gripas af sin mani igen. Asylen är belägen på höjden af en rad låga kullar och har ett sundt läge. Ölver 400 tunnland jord rundtomkring densamma förse den med en del af dess förnödenheter. Det är en treflig och behaglig plats, utmärkt väl vårdad. Alla rummen äro försedda med möbler af valnöt. Sofrummen, af hvilka hvarje patient har ett, äro rymliga och hvart och ett försedt med on matta, en säng, ett bord, två stolar och garderob. Det finnes ej ett rum i asylen som ej i afseende på komfort, prydlighet och snygghet är jemförligt med de bästa rummen i Newyorks hoteller.