Göteborgsposten – 20 maj 1871, sida 5

222k2 0:m: R—00 5 resa till England samt ati allt det öfriga hos henne blifvit pantsatt, men icke sålt, af Andersson. Af de båda kompanjonerna hade David Reinhold rymt från staden, hvaremot Carl August blifvit häktad för stöld inom Wadtle härad. Den vidare ransakningen rörande denna invecklade tjufhistoria öfverlemnades till rådhusrätten, i afbidan hvarå Ludvig Audersson kommer att förvaras å cellfängelset, men pantlånaren Landgren och makarne Heusermann tillätos vistas på fri fot. pPenningstöld från fartyg. I November månad förlidet år blef skepparen Andreas Magnusson från Hjertums socken, från sin då vid Pustervik liggande jakt Sjö!röken, bestulen på 150 rdr, deraf en sedel på 100 rdr och resten i diverse sedlar och småmynt. För detta tillgrepp misstänkte han ynglingen Johan Alfred Olsson, som någon tid haft anställning hos honom men som samma dag stölden begicks olofligen aflögsnat sig från fartyget. Oaktadt gjorda efterspaningar kunde Olsson omöjligen då anträffas. I Söndags fick emellertid poliskonstapeln nr 72 Björk se honom komma spatserande å en af stadens gator, hvarför ban anhöll och bäktade bonom. Vid förhöret har Olsson uppgifvit att han jemte en 16-årig yngling vid namn Ölle Petter från Romelanda socken föröfvat tillgreppet. Under det Magnusson uppehöll sig på däck hade han och Olle Petter, som ett par dagar vistats å jakten, nedgått i skansen der de tillegnat sig skepparens plånbok med penningarne, hvarpå de i en båt, som de fått låna af skepparen, rott till Hisingen. Efter att derstädes ha delat penningarne, utom 100-riksdalerssedeln som Olle Petter behållit, hade de begifvit sig till Kongelf, der de åtskildes sedan Olle Petter uppgifvit att han under vägen dit tappat sistnämnda sedel. Målet remitterades till rådhusrätten och kommer Olsson att i afbidan på vidare ransakning qvarsitta å cellfängelset. Från Landsorten. Mord, begånget i sinnesruhbning. Till Iludiksvalls cellfängelse har blifvit införpassed bondedottren Margreta Hansdotter Berglund ifrån Ilsbo, tilltalad för mord å förre drängen Olof Jonsson Hådell från Wählsta, Rogsta socken. Förberedande ransakning härom hölls d. 10 dennes, och efter hvad man kunde sluta till af hennes virriga berättelse, måste man antaga att, när brottet begicks, hon ej varit vid sina sinnens rätta bruk. Stadfästad dom. Göta hofrätt har helt och hållet stadfästat härddsrättens dom i det bekanta målet rörande af landtbrukaren Lindberg på Dintestorp begången Dränvinsförsnillning. Iläradsrätten dömde Lindberg att, om han förmådde, med ed betyga. att han icke sjelf. eller genom annan under tien från d. N. 1867 till d. 16 Febr. 1869 vid bränvinstillverkning i, sitt bränneri 4 Saxarp från beskattning undansnillat 97,371 kannor bränvin, eller utöfver annat mindre belopp deraf, som Lindberg egde att före eden uppgifva. Edgången är nu af hofrätten utsatb till nästa hösteting. Näpsta våldsverkare. Ett par våldsverkare ibjelslogo i slutet af November månad sistl. år å Johannisberg i närheten af Mariestad på ett ohyggligt sätt en hund, hvarefter de upphängde djuret på en gärdesgård samt sönderskuro; huden för att såmedelst göra den oanvändbar. I detta mål! afkunnades dom vid Mariestads rådbusrätt sistl. Måndag och ogerningsmännen blefvo ganska allvarsamt näpsta för sitt råa beteende. De tilltalade, drängarne Olaus Eriksson i tjenst på Lasseg. Karleby och Johan Alfred Jonsson på Brodderud, dömdes nemligen för ofvanstående omenskliga grymhet mot hundkreaturet till 200 rdr böter hvardera samt att ersätta målsegaren med 44 rdr 61 öre och vittnena med 4 rdr 50 öre. Dessutom dömdes den ene af våldsverkarne 0. Eriksson för inslaguing af trenne fönsterrutor att böta 30 rdr. Seglare under falsk flagg. I Gefle-P:n föri Tisdags meddelas följande: Iläromdagen uppträdde härstädes en person, uppgifvande sig vara en norsk sjökapten vid namn Pedersen och förande briggen SOberon, med en berättelse, hvars make man torde få leta efter. Ilan sade sig nemligen den 27 sistl. April ha begifvit sig från Westervik med last af tackjern och plank på resa till London, men hade knappt kommit ur hamnen i förstnämnde stad förr än han råkade komma ut för drisis, af hvilken han fördes — ända hit till Gefle och detta med förlust af skansbeklädnad, klyfvare, diverse rår samt med bräckt bogspröt m. m., m.m. Det märkvärdigaste vid allt detta är, att han kunde föras at drifisen söderifrån, då de rådande vindarne likväl under tiden varit alldeles motsatta eller nordliga och nordostliga. Emellertid befann sig den sig så kallande norska sjökaptenen Pedersen här i Gefle. Han ämnade dock, efter att ha fått sin brigg åter i ordning, begiftva sig härifrån, men behöfde naturligtvis, efter att ha blifvit så der illa åtgången som här ofvan nämnts, förse sig med åtskilliga artiklar. För det ändamålet gjorde han också storartade reqvisitioner både här och der. Så reqvirerade han hos en handlande flera balar kaffe; i en nederlagskällare gjorde han reqvisition på icke mindre än 30 k:r bränvin, 18 k:r rom, 2 halfankare punsch, 80 helbuteljer Göteborgs-porter, 6 dussin helbuteljer portvin och lika många sherry, allt af prima vara förstås. Det var väl hin hvad hr kapten tänker smörja sig med vin?, tyckte vår vinhandlare, som äfven tillmötesgick hr kaptenen med att få smaka på punschen. Ir kaptenen fann sig nöjd dermed, och reqvisitionen skulle på utsatt tid tillställas honom, då betalning skulle erhållas. Att hr kaptenen såg sig omkring i vår goda stad var nu helt naturligt, och våra utvärdshus blefvo härvid heller icke glömda. I Lördags afton fick Strömsborg äran af hens besök och der beställde han en sexa för fem personer. Men att få lefva efter behag här i verlden faller sig stundom något svårt, de fatala omständigheterna komma stundom hindrande i vägen, och det gjorde de nu äfven för den värde kaptenen i skepnad af hr stadsfiskalen och ett par polisbetjenter, som voro nog grymma att störa hr kaptenen i hans förehafvande och lägga vantarne på hans person. Här i staden hade nemligen på senare tiden blifvit begångna åtskilliga bedrägerier, för hvilka kaptenen blef skäligen misstänkt. Också befanns denne nu icke ionebafva något fartyg, men väl en mängd falska betyg, icke heller vara någon kapten, men väl en f. d. murare, icke hafva kommit från Westervik, men d. 1 d:s frigifvits från Långholmen, icke vara norrman och heta Pedersen, utan vara af svensk extraktion och heta Nils Svensson Malmsten. Både hans resa och hans reqvisitioner blefvo sålunda plötsligt afbrutna och är han nu i tillfälle, der han sitter å länets cellfängelse, att reflektera öfver de grund och blindskär, hvarpå man kan råka stöta under seglatsen