Göteborgsposten – 17 maj 1871, sida 1

i de principielt vigtigaste punkterna asgjorda. Iramör allt i afseende på tiden för krigsskadeersättninens betalning få tiden förkortad och garantierna tärkta och att öfverlemna de andra punkterna åt enare uppgörelse. Men då utsigt yppade sig till att i Frankfurt 3 definitiv fred afslutad, ansåg jag det vara en beallande pligt för båda parterna, emedan jag var öfertygad om, att denna afslutning skulle icke alleast högligen lätta de militära bördorna för Tyskand, utan äfven bidraga till stadgandet af förhålandena i Frankrike. Franska regeringen är nunera, efter fredens återupprättande bäst i tillfälle tt uppfylla franska folkets önskningar. Hvarje anjan regering, som ville sätta sig i hennes ställe, kulle ha det betänkliga emot sig, att hon icke skulle unna lika fullständigt betryggå freden. Jag hade cke trott, att vi i Frankfurt skulle komma till en lesinitir utveckling, derför att förutom de vigtigaste irendena äfven ett stort antal biärenden måste uppsöras, hvilka utan mycket god vilja och utan tränzande behof annars skulle tagit veckor och månader anspråk. isserligen skola ännu omfattande underhandingar ega rum i Frankrike: men i hufvudsaken har en slutlig fred ernåtts. Betalningsterminerna ha förkortats och noggrannare bestämts; i stället för att den första betalningen skulle göras först under loppet af detta år, skall nu betalningen af den första halfva milliarden följa inom tretio dagar efter Paris underkastelse. På grund af sakernas mil tira ställning kan man hoppas, att striden utanför ochiParis nalkas sitt slut, och vi skola söka att biträda dertill genom fångarnes frigifvande. Såsom betulningsmedel äro metall eller säkra bankers noter bestämda, såsom engelska, nederländska, belgiska, preussiska banker, eller vexlar af första klassen. Den andra inbetalningen af 100 millioner skall försiggå under loppet af detta år, om icke mitt minne bedrager mig, till d. 1:ste December. Först efter det denna liqvid skett äro vi förpligtade att utrymma befästningarne utanför Paris. (Rörelse. Bravo.) Denna bestämmelse var till min ledsnad en nödvändig försigtighetsåtgärd mot de vacklingar i landets inre förbållanden, som kanske skulle följa, om vi droge oss för tidigt tillbaka ifrån hufvudstaden, och så ogerna de franska ombuden än gingo in derpå, trodde jag mig likväl böra stå fast dervid. Den sjerde halsva milliarden skall betalas d. 1 Maj nästa år. I afseende på de tre sista milliarderna gälla fortfarande preliminärfredens bestämmelser; de skola vara fullständigt liqviderade d. 1 Mars 1874, tidigare gjorda betalningar tillgodoräknas vid räntorna. En annan mycket kinkig fråga var handelsförhållandena. Franska regeringen tyckes vilja upphatva handelsfördragen med oss. Hon är af den åsigt, att de stegrade inkomster, som hon behöfver, måste befrämjas genom stegrade tullar. Jag har i detta afseende inskränkt mig till att uppställa den fordran, att vi skola bli behandlade i likhet med de mest gynnade stater; men man önskade att detta icke skulle allmänt preciseras, för att icke omöjliggöra fördragen med vissa stater, hvilka stå den franska republiken synnerligen nära och genom sin litenhet knappast kunna komma i betraktande. Jag menar exempelvis Monaco (munterhet) eller Tunis; och förmodligen äfven derför att handelsfördraget med Italien (och Sverige) ännu icke gått till ända; vi ha derför öfverenskommit om, att de nationer, med hvilka vi skola behandlas lika såsom de mest gynnade, inskränkas till England, Belgien, Nederländerna, Schweiz, Österrike och Ryssland. (Mycket bra!) Dernäst har gränsfrågan underkastats en förnyad diskussion, för så vidt hon lemnats öppen: neml. i afseende på bestämmandet af Belforts rayon. Enl. ordalydelsen i preliminärfreden voro vi berättigade att med rayon förstå, hvad det officiela språkbruket menar dermed och hvad fransyskan uttrycker med Administratif des Servitutes Jiililaires, ett afstånd af 960 meter från sästningens yttersta gränser. Vi lade emellertid icke så strängt denna tolkning till grund, utan gingo in på, att rayonens diameter bestämdes till 4 z 5 kilometer. Tillsvidare har emellertid ingen definitiv uppgörelse derom skett, men för oss var det önskvärdt, att vinna några kommuner vid norra gränsen från Thionville, i hvilka det tyska elementet är dels uteslutande, dels i öfvervägande grad representeradt (bravo !). De franska ministrarne förklarade sig likväl omöjligen kunna definitivt gå in på, att kommuner, hvilka hittills förblifvit franska, skulle upphöra att vara det; de voro beredda att gå in på vidare gunstiga gränsberiktiganden, men utan eqvivalent. Jag har derför föreslagit och detta försla? har antagits, att det måtte utan ministrarnes ansvarighet öfverlemnas åt den ratificerande församlingen, och jag har erbjudit ett visst distrikt utanför Belfort, för den händelse att man skulle å fransk sida gå in på afträdelsen af de ifrågavarande kommunerna på terrängen från Thionville till Luxembourgergränsen vid Rothlingen. Öfriga bestämmelser skolen j snart erfara af ett officielt meddelande, som skall tillställas eder. Vi ha vidare behöft att för en gifven summa förvärfva det franska Ostbanbolagets jernvägslinier i Elsas-Lothringen, emedan det icke syntes görligt att öfverlemna besittningen af de ifrågavarande jernvägslinierna till detta hufvudsakligen franska bolag, och derför att vi, om vi icke fördragsmessigt enats derom, skulle kunnat lagligt expropriera detta bolag, hvilket likväl icke varit önskligt, emedan vi voro på samma gång både part och lagstiftare. För ratificeringen ef fredsfördraget, å ena sidan af H. M:t kejsaren, å den andra af församlingen i Versailles, har en tid af tio dagar förbehållits. Den skall således ha skett inom d. 20 d:s. Jag kan icke antaga, att denna uppgörelse skall tillfredsställa hvarje enskild personlig önskan. Men detta är omöjligt vid få stora uppgö relser mellan tvenne folk. Upprifvandet af gamla i bindelser och knytandet af nya kan icke geuomföras utan förluster och affärsbryderier. Men jag tror, att vi ernått, hvad vi förnuftigtvis kunde begära at Frankrike och i enlighet med traditionerna om andra fredsslut. Vi ha genom landafträdelser betryggat våra gränser, gjort oss betäckta för våra krigskostnader, så vidt detta enligt menskliga förhållanden varit möjligt; ty att taga en ytterligare, varaktig säkerhet, det skulle för oss varit förknippadt med ojemförligt större kostnader och ansträngnirgar, vi skulle måst underkasta oss ej allenast penninguppofiringar, utan äfven våra truppers frånvaro från landet, hvarigenom detta skulle beröfvats mycken arbetskraft. Jag hyser emellertid den förtröstan, att det är närvarande franska regeringens afsigt att äfven utan sådana garantier utföra fördraget, och jag hoppas, att den äfven skall ha kraft dertill. Hvad skadeersättningssumman beträffar, så ha några ansett den för hög, en åsigt som hvarken delas af den franska sinansverlden eller af de franska statsmännen(!!). Jag tillåter mig sluta dessa mina meddelanden med uttalandet af det hopp, att denna fred skall bli långvarig, välsignelserik, och att vi icke för lång tid behöfva de garantier, om hvilka vi gjort oss försäkrade, för att vara skyddade mot ett upprepadt angrepp (lifligt bifall). Då Bismarck slutat, gick han bort bland de deputerade, af hvilka flera tryckte hams händer. Baierska regeringen lemned redan d. 11