Göteborgsposten – 15 maj 1871, sida 1

reslog att annuiteten å statens förstrackningar skall beräknas till 6 4 å ursprungliga försträckningsbeloppet, af hvilken annuitet först skall godtgöras 5 2, ränta å oguldet kapitalbelopp och återstoden utgora afbetalning derå. Hr Ekman ansåg att så väl statens rätt som låntagarnes fordel kunde bättre tillgodoses, om åt K. M:t öfverlemnades att tör särskilda tall och med fästadt atseende på hvarje bolags större eller mindre behof at försträckning samt dess förmåga att inom längre eller kortare tid återgälda densamma, efter omständigheterna bestämma lånevilkoren, än om för alla händelser lika vilkor på förhand bestämdes. Talaren, som reserverat sig i denna syftning, med tillägg at det vilkor att räntan icke finge understiga 5 2 och aterbetalvingstiden icke utsträckas utotver 50 år trån länets utbetaluvingsdag, yrkade bifall till denna reservation. I detta yrkande förenade sig hir Trowius, Brun m. fl. Hr Leyonancker instämde äfven med hr Ekman, med undantag i afseende på räntan, hvilken han ansåg böra ställas så nära som möjligt den staten betalar på sina lån, i medeltal 529 4. IIr Heijkensköld gillade tiven hr Ekmans förslag, men ville att räntan skulle fixeras till 5 4. For bifall till utskottets förslag uppträdde hir Beck-Friis, Funck och Sljernblad m. sl, hvilka funno ett sådant åliggande för regeringen alltför svårt till följd at de olika anspråk på mindre betalningsvilkor, som skulle framställas från bolagen, samt den missbelåtenhet som skulle uppstå om dessa icke uppfylues, hvaremot de ansågo lika vilkors bestämmande för alla vara rättvisast och bidragande ull ordning och reda. IIr Nordenfelt gillade i hutvudsak utskottets förslag, men som han ansåg att man snarare i början borde taga större kapitaiafbetalning af jernvägarna än då begära högre räuta af dem, yrkade han att de skulle viss tid efter trafikeus början verkställa en kapitalatbetalning af 4 26, Statsrådet Wern understödde detta forslag såsom en medelväg mellan utskottets och hr Ekmans. Sedan hr Troillus framstält ew yrkande i hutvudsak öfverensstämmande med hr Ekmans, men med en annan tormuleriog, egde voteriug rum mellan hr Troilii och utskottets förslag, hvarvid detta senare antogs med 61 röster mot 24. Sedan Andra kammaren utan nämnvärd öfverlaggning bitallit statsutskotte.s förnyade betänkanue om formen för saneunderstodet till de enskilta jernvägarne m. m. sysselsatte kammaren sig under 101midaagens sammanträde uteslutande med lagutskotteis iörssag i tråga om mannens målsmansrätt öÖtver hustrun. Detta förslag är aigitvet i anledning af mououer, väckta i Forsta kalumaren af ur Hazelius och i Audra at hr Hierta, hvilka i allmänhet yrkat en säuan förändring i lagen, att från mannens malsmanskap skulle vara undantaget ailt, uvad hustrun egue, ua honingick iäkteuskapet, hvad under aktenskapet tilltalln henue genom arf, gålva eiler testamento och hvad hou under äktenskapet sjelr förvarfvade. Utskottet, som ej ansett törslaget sadan viustrackthet böra bifallas, hade gjort hemslallan om aflatanue at en anhallan hos R. M:t att säta utarbeta Och för riksuagen framlägga förslag ull såuan andring at 8 kap. 1 5 Gittermalsbalken, all genom äktenshapsltörord må ullika betingas ratuguet för hustru att råda ötver sin enskilda egenuvim, ä vensom till de toränuraue bestämmelser i ötrigt, som uerat böra biitva en följd. Nämnda forslag tann inom kammaren understöd af hrr gretve Spare, Kolmodin och v. Geijer, som ansågo det 1netlatta en samplig medelväg jor tillfredsstallande ar ue tordrmgar, en nyare tia uppstaller på en sjelftÅnuig Ställning för ven getta qvinnan till hennes betrygganue mot ekonomiskt obestand. Pa samma gång kulle duck detsamma icke åstadkomma några anmarkningsvaruare rubbningar i bestående förhålsanuen utan komme, hvad det stora flertalet af äkteuskap betrastar, gemenskapssystemet i afseende å egenuom att 101HIva det gållande. Denna sidans talare motsatte sig deremot det förslag, hr Carlen redervatonsvis afgitvit avgående rätt för gift qvinna alt nar som helst kunna söka boskilnad Man ansag namligen, att användandet af denna rätt skulle leua till nuboning af jemnvigten i äktenskapet, samt kunna meuföra risque 16ör mannen och störande iuverkan på hans afsarsverksamhet, m. m. Utom af hr Curlen sjelf försvarades denna reservation at hrr Hierta och Nordenskiöld, som bemötte de gjorda anmarkningarna och visade värdet at en sådan rättighet i de fall, att qvinnan före äktenskapet af naturligt förtroende för sin blifvande man underlåtit att med honom ingå äktenskapstörord men efteråt funne hans förvaltning af boet kunna medföra deras gemensamma ekonomiska obestånd. Frih.Gripenstedt, som äfven var böjd för en utsträckning af rätt till boskilnad, ville dock för hvarje särskildt fall, der sådan begärdes, åt domstol inrymma pröfningsrått. Erih. Akerhielm var den ende, som yrkade afslag å hvarje förändring i de nuvarande bestammelserna i atseende på förevarande sak. Efter slutad öfverläggning antogs först till kontraproposi tion mot utskottets förslag afslag, detta med 107 r ster mot 58, som afgåfvos för hr Carlns reservation. I hufvndvoteringen blef förstnämnda förslag godkändt med 114 röster mot 48. Vid eftermiddagens sammanträde behandlade vidare Andra kammaren sammansatta bankooch lagutskottets utlåtande med hemställan om afslag å af hr E. Andersson m. fl. väckta motioner om ändring i lagstiftningen angående sedelulgifvande banker. Den bland de ifrågasatta förandringarne, som egentligen föranledde diskussion, var den, som afsåg, att i stället för det nuvarande stadgandet att i händelse bankbolag. enligt något rakenskapsärs behörigen reviderade bokslut, gjort sådana förluster, att reservfonden och 10 4 at den utaf de solidariske bolagsmännen insatta grundfond gått förlorade, banken skall ställas under utredning och bolaget derefter upplösas, så framt ej beslut fattas och inom tre månader sättes i verket, att genom tillskott återställa grundfonden till dess behöriga belopp; en bestämmelse måtte införas att, så snart reservfonden jemte en tiondedel af grundfonden gått förlorade, banken skall ställas under utredning och bolaget derefter upplösas. Hrr Sparre och Agardh försvarade utskottets afstyrkande hemställan hufvudsakligen på samma skäl som det af utskottet angitna, eller att närvarande stadgande egde företräde framtör det gamla, som motionären ville ha återupplifvadt. Toge man nemligen i betraktande, hvilken betydlig rubb———-Ö — —tf lrine mon landa eiji ca nÅHGA Na