Göteborgsposten – 12 maj 1871, sida 1

högskolans inre organisation, sällan om ens någonsin numera göres till föremål för diskussion. Af en i tidskriften Framtiden nyligen införd uppsats af hr P. A. Siljeström finner man emellertid att det är med vilja och afsigt som tystnad i detta afseende iakttages; man båller grunddragen för högskolan i så mycken obestämdhet och allmänhet som möjligt, på det att desto flera olika meningar skola känna sig tillfredsställda af planen. För vår del betvifla vi dock att detta förfarande är välbetänkt. Låt vara att man härigenom undgår att stöta en särskilt skarpt prononcerad åsigt för hufvudet, men ä andra sidan kan man omöjligen begära att ifver och entusiasm skola uppstå för någonting så höljdt i moln och dimma som förhållandet är med Stockholms högskola. Den förtjente förf. i Framtiden, vi ofvan nämnt, antör ock såsom motiv för sitt uppträdande att han nu anser tid vara att de obestämda konturerna antaga stadga och form. Fråga blir då, i hvad mån detta lyckas genom den framställning han lemnar ej blott af egna, utan i förbigående äfven af andra inflytelserika mäns åsigter i ämnet. I en enda punkt synes öfverensstämmelse och klarhet herrska, och det är i den att Stockholms högskola icke bör inrättas i likhet med våra redan befintliga universitet. Det är såsom man finner en temligen negativ egenskap hos den blifvande högskolan om hvilken man enats. Forskar man åter efter anledningen till denna obenägenhet mot den nuvarande anordningen af våra akademier, upptäckes densamma ligga i det helt naket utan någon närmare bevisning framställda påståendet att dessa utgöra endast och allenast embetsmanna-anstalter, examinerande embetsverk, vembetslådor m. m. Efter vårt förmenande är denna anmärkning oriktig eller i allt fall betydligt öfverdrifven. Det är sannt att examinerandet utgör en af universitetets förrättningar, men om denna funktion rätt utföres kan den blifva till nytta ock icke till skada både för lärjungar och lärare. En examen är visserligen ej något kriterium för någon högre lärdom eller något större mått af kunskaper hos den, som tagit densamma, men ännu mindre, och detta är något som alltför ofta glömmes, utgör den omständigheten att icke halva tagit examen ett bevis om befintligheten af dessa egenskaper hos den som berömmer sig af sin underlåtenhet. Examen innefattar ett lagom hämmande band på den alltför fria flygten hos den som tror sig vara eller, låt vara, äfven är ett snille, och examensfordringarne kunna, om de tillämpas af förståndiga lärare anses utgöra endast studieplaner för den unge studenten. Men examineran let medför äfven gagn för läraren. Det är sara värdt att denne ofta i sin verksamhet skulle bli förlöst från allt samband med verkligheten, om han ej i det genom lärjungarnes examina ådagalagda resultat egde en kontroll på sig sjelf i hvad mån han lyckas göra sina åsigter, sitt föredrag och sitt vetande till åhörarnes egendom. Examina böra aldrig utgöra hufvudsak i ett universitets verksamhet, men såsom innefattande en kontroll af ofvannämnda beskaffenhet äro de en icke ovigtig beståndsdel i densamma, hvars frånvaro i viss grad skulle göra läroanstalten till ett oting. Huru tänker man a g väl åter från den af ÅFramtidens förf. företrädda sidan högskolans inre organisation? Utgående från den utan tvifvel grundade anmärkningen att hvarje särskilt tids verksamhet inom en vetenskap karakteriseras företrädesvis genom riktningen åt någon viss stor detalj, anser man den nya högskolans uppgifter böra bestå i att för denna detalj vinna medarbetare. Till åhörande af dessa i specialkurser på 10 å 20 timmar indelade föreläsningar förmodas sedan personer som spekulera och endast behöfva den tändande gnistan för att blifva nitiska medarbetare skola trån alla trakter af landet skynda fram. . Icke annat än vi veta äro vid våra universitet åtminstone de mera begåtvade lärarnes föredrag så beskaffade som ofvan antydts. Dessa söka vanligen att i sina föreläsningar behandla en ny, stor, för tiden särskilt framträdande sida af vetenskapen, låt vara att den endast är speciel. Den encyklopediska öfversigten af vetenskapen i sin helbet, eller de elementarkurser som Framtidsförf. påstår utgöra de akademiska förleläsningarnes enda föremål, öfverlåtes åt den enskilta undervisningen eller åt läroboken. Hvad man på spekulationens väg söker för sin Stockholmshögskola, finnes således förverkligadt vid de förut befintliga högskolorna, ty att i dessas ——— LL spommpovspmespmmmpom lopnet af aftonen oamtalaaaaktaAmhavna