Göteborgsposten – 10 maj 1871, sida 1

berg för K. M:ts förslag om hemortsrättens grundande derpå, att man å samma ställe blifvit två på hvarandra följande år mantalsskrifven. Utskottets förslag, som förordades at hrr Sparre, Ribbing och Kolmodin, vann kammarens godkännande med 105 röster mot 56, hvilka sistnämnda afgafvos för K. M:ts förslag. — Rörande det i 8 38 intagna stadgandet, att IIvar, som med ord eller åtbördor begär allmosor af annan än den, hvilken enl. 118 bör anmälan om behof af fattigvård mottaga, anses hafva bettlat, uppstod en ganska langvarig diskussion, som, börjad på förmiddagen, fortsattes i aftonens sammanträde, i hyilket det återstående af författningsförslaget genomgicks och antogs. Urr Hierta, Granlund, J. E. Eriksson och J. Pehrsson funno bebestämmelsen i 38 S:n alltför sträng och ville att orden med ord eller åtbördor skulle utgå. Hrr Carlen, Kolmodin och Kinmansson ansägo lämpligast att borttaga hela den ifrågavarande S:n, då någon fullgod redaktiou deraf ej kunde uttänkas. Hrr Sparre, Ribbing, Hjelm, m. fl. försvarade utskottets förslag, enär de tunno bestämmelsen nödvändig, ehuru onekligen något sträng. Utskottets iförslag blet ock slutligen godkändt med 108 röster mot 44, som afgåtvos för afslag. — För alltför stor stränghet klandrades ock 2 mom. at 5 40, som bestämmer påföljd för den, som utan att vara berättigad till fattigvård, nemligen för bettlare, tillhörig fattigvårdssamhälle, der förseelsen sker, att genast bli öfverlemnad till kgs berhde, och för andra att undergå samma öde efter meddelad varning af fattigvårdsstyrelsen. Hr Granlund ville, i afseende å förra slaget af bettlare, att den stadgade åtgärden skulle vidtagas blott såvida bettlaren stryker omkring utan annat ändamål än för att ötva bettlande. Urr Hedin och Sv. Nilsson i Efveröd önskade i fråga om det senare slaget, inskränkning till dem, som ?ej låta sig rätta. Etfter det hrr Sparre och Törnfelt förordat utskottets redaktionsförslag, blef detsamma antaget med 120 röster mot 41, som voro för den af hr Hedin yrkade ändringen. — Bestämmelsen i 42 S 1 mom. om kgs befhdes befogenhet att döma bettlare till minst en och högst sex månaders allmänt arbete, fann hr Hedin töÖr sträng och jyrkade sådan ändring deri, att för första gången skulle 1å ådömas 3 och vid förnyad förseelse högst 6 månader. Detta yrkande understöddes väl af några talare, men till sist bifölls dock utskottets förslag med 107 röster mot 29. — Då fattigvardssamhälles rätt att pröfva klagan öfver fattigvårdsstyrelses beslut skulle, enligt utskottets förslag, hvad stad beträffar, kunna öfverflyttas till en särskild nämnd, yrkades af flera talare, att den härom handlande 46 måtte ändras derhän, att dylik åtgärd äfven finge vidtagas på landet. Detta yrkande tramställdes af hrr C. Ifvarsson och Sjöberg m. fl. Statsrådet Wennerberg var äfven tör denna förändring. hvilken öfverenssiamde med K. M:ts förslag, och invände mot hrr Sparre, Carlen, Geijer m. fl, att deras påstående, att en enda person på landet skulle kunna bestämma nämnde tillsättning, grundade sig på ett eller annat enstaka undantag, ej på de normala förhållandena. Med 80 röster mot 59 bifölls emellertid K. M:ts förslag. — Stadgandet i 49 , att besvär öfver kammarrätiens beslut i sattigvärdsmal skola anföras hos K. M:t, gaf ätven anledning till en ganska vidlyftig öfverläggning. Hrr Sjörerg, C. Ifvarsson, Nils Larsson önskade bitall ull K. M:ts förslag, enligt hvilket besvärstullföljder skulle ske hos högsta domstolen — en anordning, hvarigenom en början skulle ske till förverkliganue af riksdagens i skrifvelse år 1868 uttalade önskan om de auministrativa besvarsmälens öfverflyttande från K. M:t. Statsrådet Berg yttrade sig i samma syttning. Sedan utskottets förslag förördats at gretve Sparre, blef, med ogillande deraf, K. M:ts förslag antaget. Öfriga delar af fattigvårdsförordningen antogos, dels utan, dels efter föga anmärkningsvärd diskussion.