Göteborgsposten – 9 maj 1871, sida 2

———— man funnit sig ur stånd att längre spela det dubbla spelet och att han flytt ur landet — — Jag ber till Gud att det måtte vara så, snyftade Grace. — Af samvotsqval eller af fruktan för upptäckt, fortfor mr Coventry. Haf tålamod. Gif er ej döden, krossa ej våra hjertan. Tro mig ni får höra af honom inom ett par dagar, och han skall då gifva er skäl för sitt besynnerliga försvinnande — förträffliga skäl, men ej samma; han skall ej nämna ett ord om Jael Dence. De sista orden yttrades i hånfull ton. Grace betraktade honom med vild blick. — Ni hatade honom lefvande, ni förtalar honom då han är död. Falskhet har aldrig bott i hans bröst; hans tillgifvenhet för Jael Dence var ingen hemlighet. Jag kände till denna tillgifvenhet och jag gillade den. Den var lika ren som himlen. Hans stympade kropp skall snart vederlägga detta låga förtal. Jag hatar er! jag hatar er! Coventry ryggade först tillbaka för detta utbrott af vrede; men snart besvarade han hennes blick med en af fiendtlig bitterhet. — Ni hatar mig derför att jag hyste medlidande med er och sade att han ej var död. Nåväl, hvar och en har sitt sätt. Han är ej falsk utan död. Han vred sig om på klacken och gick bort. Hvad mr Carden beträffar, ville han ej medgifva att