Göteborgsposten – 8 maj 1871, sida 1

——öy— plats såsom en qvadrat och tänker sig gallerier i en eller två våningar såsom qvadranter, förenade med Albert Hall och med trädgärdssällskapets arkader samt en del af de gamla gallerierna från utställningsbyggnaden 1862 på södra sidan, så har man en allmän föreställning om huru 1871 års exposition tager sig ut utvändigt. Gallerierna åt trädgårdssidan äro af rödt tegel kantadt med terra cotta; de äro ämnade att bli permanenta och uppsylla förträffligt det ändamål, hvartill de äro afsedda; men i arkitektoniskt afseende ha de ingenting anmärkningsvärdt. Ceremonien egde rum i trädgårdssällskapets konservatorium, som dock var alltför litet för en högtidlighet hvari så många togo del och hvilken så många förgäfves önskade få åse. En tronhimmel af skarlakansrödt kläde var placerad i södra ändan af konservatoriet för de kungliga personerna och deras uppvaktning. Midtemot denna tronhimmel hade diplomatiska kåren och de mest framstående bland åskådarne sin plats, och på båda sidorna voro platser beredda för dem som förskaffat sig inträdesrätt. På motsatta sidan om tronhimmeln var södra ändan af Albert Hall, till hvilken man inträder genom ett vackert galleri, förenadt med konservatoriet genom en trappa. Detta galleri och konservatoriet kunna rymma omkring 3,000 personer och båda voro uppfyllda. Straxt efter kl. 12 anlände de kungliga till norra ingången i Albert Hall, hvarest de mottogos at de komiterade för 1851 års exposition. Sedaa inrikesministern öfverlemnat till prinsen af Wales komitåns rapport rörande expositionen, framträdde prinsen till kanten af tronhimmeln och yttrade: -Å hennes majestät drottningens vägnar förklarar jag härmed den internationella utställningen öppnad. Ett försök gjordes att åstadkomma ett Åcheer, men misslyckades. Prinsen steg derefter ut på balkongen och upprepade proklamationen för den talrikare och af etiketten mindre bundna hopen ute på gräsplanen och så ljudliga hurrarop höjdes, att hvarken musik eller artilleri kunde höras. En procession framskred omedelbart derefter från konservatoriet, genom arkaderna in i det utländska tafvelgalleriet, nerför trapporna till det nationella porträttgalleriet och slutligen till vestra sidan in i det engelska tafvelgalleriet. Eftermiddagen firades genom en konsert, hvarvid omvexlande engelsk, fransk, tysk och italiensk musik utfördes. En engelsk tidning kastar i sammanhang med berättelsen om ofvanstående en återblick ölver de tjugo år som passerat mellan den första engelska verldsexpositionens öppnande och den som med denna månads ingång är öppnad. Tidniogen erinrar derom, att ceremonien d. 1 Maj 1851 antogs utgöra början till en sera ar allmän fred. De ULULUUiAMU yttrade några anmärkningar i den riktningen i sin adress till drottningen, som å sin sida uttryckte sörhoppningar om att företaget måtte leda... till hela mensklighetena bästa genom uppmuntrande af fredens värf, och erkebiskopen af Canterbury var så säker på sin sak att han i den bön som det var hans skyldighet att uppläsa vågade tillskrifva den Allsmäktiges direkta inblandning att den allmänna freden kommit till stånd. Om hans högvördighet kunde ha förutsett de nästa årens händelser, hade han antagligen afhållit sig från dylika påståenden och föredragit att tillskrifva Gudomlighetens direkta inblandning att intrigerna och tvisterna i den menskhga familjen tör tilltället upphört. Inom två och ett halft år efter erkebiskopens bön aflossades det första skottet i det ryskt-turkiska kriget. Två år och fyra månader förrunno ytterligare innan fiendtligheterna 1856 blefvo bilagda. Föga mer än ett år senare, i Mars 1857, utbröt uproret i Indien, hvilket varade ända till Maj 1859, en månad efter sedan österrikarne öfvergått Tessino och fransmännen borjat sitt lysande fälttåg i Lombardiet. Från Maj 1860 till Mars 1861 var Garibaldi sysselsatt med att tillintetgöra det Neapolitanska konungadömet. Blott en månad senare började det borgerliga kriget i Amerika, hvilket först 1865 slutade. Sommaren 1866 var minnesvärd för det Österrikiskt preussiska kriget, hösten 1867 för Garibaldis anfall mot Rom. De sista årens händelser ha vi i alltför friskt minne för att de behöfva återupprepas. Härvid är att märka att denna krigskategori ej inbegriper sådana krig sem det danska, det mexikanska, Epglands krig med Persien 1856 och med Kina 1857, det mohriska kriget med Spanien 1860, upproren på Kreta och i Polen, Sådana händelser som dessa böra lära oss att, äfven då kriget synes mest osannolikt, kan det vara