Göteborgsposten – 8 maj 1871, sida 1

för att undvika dessa ögon. Men Graco rörde sitt eget hufvud efter hennes och fästade ånyo sin blick i hennes ögon. Jael Dence lät höra en djup suck. — Hvar är — Henry Little? frågade Grace alltjemt stirrande på henne och i långsamt högtidlig och befallande ton. — Hvar — är — Henry Little? Då frågan på detta sätt upprepades, gjorde Jael en lindrig rörelse och hennes läppar började darra. — Hvor — är — Henry Little? Jaels läppar öppnades svagt och några oartikulerade ljud framträngde. — Hvar är — Henry Little? Jael Dence pustade och våndades så att sköterskan fann sig föranlåten träda emellan och säga att hon ej kunde tillåta att den sjuka på detta sätt plågades. Ransome gick fram, fattade Grace vid handen och drog henne sakta bort. Hon gjorde intet positivt motstånd; men på samma gång hon gaf vika höll hon blicken fortfarande fästad på Jael Dence och hon sträckte sin hand mot henne liksom en roffogelsklo, obenägen att släppa sitt rof. Hon blef slutligen så svag, att Ransome måste bära henne till åkdonet. Då Ransome lyftat upp Grace Carden i vagnen, yttrade hon matt: — Finnes det blott en utväg från verkstaden? — Ja, såvidt jag vet; men jag skall straxt begifva mig dit och taga reda härpå. Skall kusken köra er hem? — Ja, Nej, till doktor Amboyne,