Göteborgsposten – 2 maj 1871, sida 1

åtskilliga verktyg. Årorna gjorde ej annat buller än det obetydliga sqvalpande de ästadkommo i vittnet då han rodde. Cole rodde sakta förbi fabriken och observerade ett svagt ljus i Littles rum. Han ansåg det vara klokt att vänta tills det var släckt men det blef ej släckt. Detta åstadkom ett oväntadt dröjsmål. Men himlen mulnade och detta uppmuntrade honom att våga försöket; han lade till med båten vid den gyttjiga stranden och började sitt arbete, då och då blickande upp mot det bleka ljuset och färdig att fly vid första allarm. Han tog upp ur båten en stor färgkanna som han fyllt med krut och omsorgsfullt virat om med tyg; denna kanna var genomborrad på sidan och en stark cylinder inskrafad i hålet; cylindern stod ut tolf tum från kannan i form af ett 8; genom densamma var en lunta förenad med krutet; några alnar af denna lunta voro löst virade omkring kannan. Cole smög sakta till fabriksskorstenen, trefvade vid foten af densamma med handen tills hann fann en lämplig fördjupning i muren, ställde in krutkannan der och redde ut luntan. Han tog upp några bitar tegel ur sin ficka och lade luntan öfver dessa. Derefter drog han en suck af lättnad och smög tillbaka till båten. Så förfärlig denna handling än var, begick han den utan särdeles stor fruktan och utan ringaste samvetsqval, ty han var van vid sådana förehafvanden; men nu skulle