Göteborgsposten – 2 maj 1871, sida 1

utskottet asstyrkt, så tillvida framgång i Andra kammaren, att en underd. skrifvelse i ämnet beslöts; men Första kammaren hade då redan bifallit utskottets hemställan. Då vid gårdagens sammanträde den k. propositionen om anslag till ökad jernvägsmateriel skulle remitterag, begärde hr Hierta or det och fästade statsutskottets uppmärksamhet derpå, att emedan trafikinkomsterna öfverstego de gjorda beräkningarne, så vore det enligt tal:s förmenande lämpligare att dessa inkomster togos i anspråk för materielanskaffning, än att ett särskildt anslag dertill anvisades. Då kammarens ledamöter temligen högljudt samtalade kunde jag icke riktigt uppfatta hr Hiertas motivering för sitt berörda förslag, men så mycket tyckte jag mig finna, att tal. befarade att om det begärda anslaget beviljades, så skulle det icke blifva riktigt synligt i jernvägens räkenskaper, hvilka deremot skulle utvisa en högre trafikinkomst. Emellertid företaller det besynnerligt att en man som sjelf bedrifver så många industrigrenar skulle motsätta sig en så enkel åtgärd som den, att då ett industrielt företag — och såsom sådant måste väl jernvägarne betraktas — för att blifva mera lönande skall utvidgas, särskildt anslag dertill anvisas, utan i stället föreslår att inkomsten af företaget skall tillgripas, ty då kan verkligen inträffa att hr Hierta sjelf, eller någon med samma sinnelag som han, längre fram skall göra troligt att jernvägarne icke under en viss tid lemnat någon inkomst. Emellertid tycktes hvarken kammaren eller civilministern egna uppmärksamhet åt hr Hiertas framställning. Konstitutionsutskottets memorial angående det hvilande förslaget till ny Föreningsakt mellan Sverige och Norge framkallade endast en ytterst torftig och ganska kort diskussion i begge kamrarne. I Första kammaren var det endast hr Bergstedt och grefve C. G. Mörner som yttrade sig; den förre ansåg förslaget mera teeretiskt än praktiskt och det hade derföre icke trängt in i folkmedvetandet, och nu fanns ingen annan utväg än att yrka afslag. Grefve Mörner ansåg att man borde vara norska storthinget tacksam som redan förkastat förslaget; det skulle ej befrämjat unionens utveckling, snarare motsatsen, och det kunde utan tårar läggas till handlingarne. I Andra kammaren yrkades af den förste talaren, hr Nils Larsson, att hos K. M:t skulle anmälas det förslaget icke kunde bisallas. Hr E. Key meddelade huru då frågan förekom i norska storthinget åhörarne hade formerat kö utanför för att få inträde; huru frågan der i flera dagar diskuterats, och den norska pressen hade egnat frågan stor uppmärksamhet; men intet af allt detta egde rum här. Derefter uppläste br Key åtskilligt som prof. Aschehoug i Kristiania yttrat, och så slutade talaren med samma yrkande som den förste talaren, hvarefter prof. Ribbing helt kort anförde sina motiver för afslag; och till sist uttalade hr Carlsund som sin mening att unionen bäst befrämjades genom förbättrade kommunikationer och ökad samfärdsel. Förslaget, på hvars utarbetande så mycken tid och tankeansträngning offrats, föll inom kortare tid än en half timma i begge kamrarne. När skall den frågan återupptagas? Ganska många — alldeles för många — ledamöter i Andra kammaren hafva gripits af hemlängtan och begärde au permission, med påtagligt systemäl att icke vidare behöfva återkomma under denna riksdag. Åtskilliga, det kan ej nekas, äro i den lyckliga ställning att kunna undvaras här; men att uttaga arvodet till sista skärfven och att ändå resa hem i förtid, är rent ut sagdt oskickligt — och så tyckte äfven hr Gumaelius, som begärde hela den hemresande skockens permissioner på bordet, och der ligga de nu till nästa sammanträde. Det kunde ej vägras, och nu gå de här lidande af hemsjuka. En lämplig åtgärd vore att med tillämpning af grundsatsen Åden strängaste sparsamhet föreslå att nämnde resenärer erhålla permission mot arvodets försakande. Derigenom kunde på sullt praktiskt sätt utrönas huruvida längtan efter hemmet eller ätrån efter arvodet väger tyngst i vågskålen. Men jag betviflar att någon vågar framställa ett sådant förslag. — — —