Göteborgsposten – 29 april 1871, sida 1

idningens utgifvare är en ej blott grundligt ärd utan äfven ovanligt humanistiskt bildad d. akademisk lärare. Stadsfullmäktige beslöto i Thorsdags att len nya gångbron vid utmynningen af Magainsgatan, hvilken bro så länge stått utprickad vå den nya kartan öfver Göteborg, nu oförlIröjligen skall anläggas. Hvilka åsigter man in må hysa om behofvet af densamma för traiken, så torde det dock svårligen kunna förnekas, att tvenne, ganska hugnesamma följder leraf måste uppstå: pro primo: att tomterna å le s. k. Parkqvarteren å Hasselbladska ängen sorigenom skola bli begärligare och följaktlisen förr bebyggda: pro secundo: att väl nu indlligen den osnygga skräpvrån mellan Elementarläroverkets gymnastikhus och Sahlgrenska sjukhuset skall bli uppröjd och planerad. I en oss tillsänd anonym skrifvelse, hvars eleganta piktur röjer att den författats vid ett fruntimmers skrifbord, klagas bitterliga öfver ungherrarnes vedertagna skick — brefskrifvarinnan sätter ett näpet litet o framför det sista ordet! — att i täta klungor placera sig å trottoirerna på den nya lejon-bryggan och vid hörnena af Andrnska och f. d. Rosenlöfska husen. Man kan lätt inse?, heter det, det genanta för oss damer i att passera förbi dessa mönstrande skaror och det torde för öfrigt ingalunda kunna anses som prof på manlig belefvenhet och takt att på detta sätt komplett spärra vägen för damerna och derigenom nödga dem att gå krokvägar, något som eljest uteslutande ansetts öfligt bland skapelsens herrark. Tänken bara, mina herrar, om vi damer uppträdde på samma sätt, tvunge Eder att afbryta Er stilla vandring och läte Er passera revy under mer eller mindre högljudda anmärkningar öfver utseende, toilette, gång o. s. v. då och då interfolierade med gäckande skrattsalver! Betänken detta och visen hädanefter, att man ej förgälves benämner Eder, Sveas söner för Nordens fransmäns. Bretvet är undertecknadt: Å många medsystrars vägnar, C. Ehuru vi, sanningen likmätigt, nödgas bekänna, att äfven vi en och annan gång glömt bort att i detta hänseende uppträda som en nordens fransman, hvarken kunna eller vilja vi förneka det befogade i anmärkningarne. Derföre vilja vi också för vår egen del lofva att aldrig göra så mer. Det beror nu på om våra medbröder, lika beredvilligt skola lyssna till uppmaningen. Vi misströsta ej derom, isynnerhet som grupperna böra få fullt ut lika intressanta points de vue om de öfverenskomma att mangrann fatta posto på den af lejonbryggans trottoirer som vetter åt Gustaf Adolfs torg. Der förhindras passagen ej synnerligen, den, som är rädd, går sjön omkring, eller med andra ord, de damer som komma från Brunnsparken eller Norra Hamngatan kunna ju helt enkelt snedda af och sväfva upp på den motsatta trottoiren. Och någon plats måtte vi väl ändå få ha! Om vi nu röra på oss och spatsera från ofta berörda brygga Södra Hamngatan utföre nedåt Göta Källare skola vi fiona att den bekanta Siverska Cigarrbutiken midtemot nämnde hotell bytt om egare eller rättare istället fått en egarinna. Ni träder in, finner butiken till sin fördel nyreparerad och förändrad, finner att Hebe slutat upp med att iskänka nektar och mottaga rökoffer, för att istället tända sådana åt andra och syssla med Nikotinplantans alster, ja, ni finner henne fördubblad, och då vackra läppar försäkra att våra cigarrer äro så bra, så bra, finner ni vid vågra drag ur cigarren att för den gången eget beröm ej luktar illa! Ett stycke längre fram på samma gata finna vi att Mindre Teaterns restauration fått en annan föreståndare. Hans namn är Torstensson, ett vackert namn, som dock otvilvelaktigt skulle bli mera i stil — om man finge rita ett par små prickar öfver andra bokstafven i första stafvelsen. Ea gammal historia, som, för att begagna Heines bekanta uttryck, dock förnyas hvarje tid, är att Åoflentliga föreläsningar och musikaliska soiröer just på vårsidan börja att dugga som skarpast. Sålunda vidtager i afton en ny serie föreläsningar, om Sverige i dödsfsara, af den bekanto historikern och romanförfattaren lektor C. d. Starbäck, och samtidigt gifver mill Petrina Barchmann konsert å elem.-läroverkets sestsal. Då förmodligen rätt många skulle vilja öfvervara både föreläsningen och konserten gissa vi, att någon lämplig tidsförändring med atseende på den förstnämnda kommer att vidtagas. M:ll Barchmann är, som bekant, ett Götoborgsbarn. Hennes första sångstudier leddes af en om svenska sångkonsten högt förtjent musikälskarinna, som nu lemnat detta samhälle, och dennas elev har sedermera fortsatt sina studier i Paris för professorerna Wartel och Roger, ända tills det olycksaliga kriget, som kommit så mycken annan oro åstad, nödgade henne att återvända till fosterlandet, till hufvudstaden, der hon dock ännu endast låtit höra sig i privata kretsar för att idag, här i sin födelsestad. göra sin debut. Den unga sångerskan, om hvars framtid hennes lärare lära hysa de vackraste förhoppningar, sjunger i afton en aria af Stradella, romans ur Mignon, af Thomas, kompositören till Hamlet, aria ur Faust af Gounod och Folkvisor. Derjemte förekomma å programmet: trenno nummer af Chopin, spelade af m:ll Pyja (RAR at Pp.iAIn Utfförd — — — — CLs—De UÖUC