Göteborgsposten – 28 april 1871, sida 1

Derefter rusade han ut ur rummet och lemnade Grace Carden halft afsvimmad på en soffa och badande i tårar. Men innan han hunnit tillbaka till fabriken ångrade han sin häftighet och hans hjerta tillhörde henne mer än någosin, Med den orättvisa som är kärleken egen, talade han ohöfligt till Jael Dence. Hon såg förvånad på honom och gade ingenting, men gaf förstulet akt på honom och såg hans ögon fyllas af tårar då hans minne återkallade bilden af Graces bleka ansigte och tårfyllda ögon. Hon gjorde honom ett par försigtiga frågor och hans hjerta var så öfverfyldt att han ej kunde dölja de hufvudsakliga fakta, ehuru han förteg allt som hade afseende på Jael sjelf. Hon tog Graces parti och sade honom att han haft i allo orätt; hvarföre kunde han ej resa till Amerika ensam och sälja sina patenter ooh gifta sig med Grace sedan han samlat penningar? Hvarföre föra henne med sig öfver oceanen för att åstadkomma en brytning mellan henne och hennes far? — Ja hvarföre? svarade Henry: emedan jag ej är den man jag förut varit. Jag har intet mannamod qvar. Jag har ej mod at: kämpa mot föreningarne; ej heller mod att lemna den flicka jag älskar så högt. — Stackars unge man, sade Jael; ni har tillräckligt modå; men det har blifvit för hårdt pröfvadt. Ni har genomgått så mycket att det varit tillräckligt för att bryta en stålnatur. Hon rådde honom att gå och urskulda sig genast.