Göteborgsposten – 28 april 1871, sida 1

Han sade att hon var hans skyddsengel och kysste henne i höjden af sin tacksamhet. Derefter gick han tillbaka till Woodbine Villa och bad graco om tillgift, sado att han skulle resa ensam till Förenta Staterna och komma tillbaka med så mycket penningar, att mr Carden ej längre skulle kunna ha något att invända och — Grace lade sitt hufvud mot hans skuldra och gret bittert. Han tröstade henne, sägande: — Hvad har det egentligen att betyda? En tolf dagars resa! Och dock skall jag aldrig ha tillräckligt mod att säga er farväl! — Ej heller jag, min älskade! Sedan han stannat vid detta beslut greps han af farhåga att han skulle bli mördad innan han kunde utföra det. För att förminska möjligheterna härtill tog han sin boning i fabriken och gick aldrig ut sedan det blifvit mörkt. I förening med verkstaden låg en liten byggnad ner åt floden. Jael Dence bebodde andra våningen af denna byggnad. Han lät ställa en tältsäng i nedra våningen och inrättade en telegrafisk förbindelse mellan densamma och polisstationen. Vid ringaste allarm kunde han få en klocka att ringa alldeles i öronen på Ransome. Han lät äfven i hemlighet öppna en liten bakdörr som hans företrädare låtit tillsluta och gjorde en nyckel till låset, så att om han någonsin skulle nödgas gå ut nattetid han kunde gäcka sina fiender, hvilka naturligtvis skulle vakta på honom vid stora utgången.