Göteborgsposten – 28 april 1871, sida 1

ondt. Att nu endast för några månader vilja uppskjuta frågans afgörande, på sätt frih. Tamm föreslagit, vore väl det aldra minsta som kunde begäras. Hr Lithner komplimenterade grefve Sparre för dennes skarpa polemik mot de egna intressena, men tycktes icke vilja frikalla grefve Sparre från starka sympatier för sådana och påminde huru just grefve S. varit mycket angelägen att få norra stambanan dragen öfver Sevalla. Hr Ribbing ville att det fattade beslutet skulle respekteras, och motsatte sig uppskofvet, hvilket åter af hufvudstadsrepresentanterna frih. Gripenstedt, hrr Kinmansson, Sjöberg, Lindberg och Nordensköld förordades. Hr Almqvist underkastade äfven grefve Sparres yttranden en noggrann kritik och erinrade att äfven Norrland egde rik tillgång på goda malmfält, som ej kunna tillgodogöras förrän stambanan blir byggd. Ännu en gång fick grefve Sparre ordet. Ehuru kammaren påtagligen var uttröttad, talade grefve S. med ökad liflighet. Frågade om det var klokt att på Sala-banan vräka bort 10 mill. rdr, då en ändå längre bana kunde byggas utan statens biträde; påminde att statens banor alltid kosta dubbel mer än de enskilda; försäkrade att stambansystemet spränger oss alla, och sade att nu var tiden att göra slut på det moraliska baggböleriet som lag i stambanorna. En liten pigg vestmanlänning Johan Erik Johansson fick nu ordet och replikerade gretve Sparre med samma skärpa som i fjor och gick alls icke skonsamt till väga. Ändtligen skreds till votering och den utföll med 109 röster för norra stambanans fortsättande, så att nu är då den striden afslutad. RAR