Göteborgsposten – 20 april 1871, sida 1

bara grund för en berakning i sådant afseende de ursprungliga knektekontrakten. Talaren slutade med att yrka bitall till hr v. Ehrenheims förslag — Grefve Beckfriis och frih. v. Schwerin förordade äfven reservanternas förslag, hvaremot frih. G. af Ugglas slöt sig till den af hr Björnstjerna föreslagna skrifvelsen. Tal. erkände visserligen att lättnader borde medgifvas med afseende å de ökade bördor, som rustoch rotehällare kunna få vidkännas, men ville ej dessa frågors sammanblandaude. — Hr af Klint framhöll de fördelar indelningsverket erbjöd såsom grunder för vårt försvar, samt att man vid fråga om en ny organisation i detta afseende borde bibehålla och draga nytta af det bestående goda som redan funnes. Såsom väsendtliga skäl hvarföre tal. icke gillaue reservanternas förslag anfördes dels att åt konungen borde bibehållas rätt till initiativ i frågor rörande försvarsverkets ordnande och idels att det deri framställda förslag vore framkommet för tidigt, utan att en mängd förberedande åtgärder, som borde sföregå, hade blifvit vidtagna. Tal. förenade sig i hr Björnstjernas framställning. — Grefve C. G. Mörner betonade särskilt vigten af att redan nu, med hänseende till de senaste olyckliga tilldragelserna i Europa, vidtaga en ombildning at vårt försvarsväsende och ansåg det så mycket vigtigare att begagna ögenblicket för att nå det af alla önskade målet, ett starkt försvar, emedan det kunde hända att den nuvarande chefen för landets försvarsväsende, som ivisat sig med sådan kraft och förmäga vilja verka för detta mål, kunde efterträdas af någon som gjorde varsamheten till hufvudprincip, i hvilket fall man länge nog kunde få nöja sig med det närvarande tillståndet. Tal. motsatte sig derför på det bestämdaste en återremiss. — Hr Wijkander, som ansåg hvarje annan lindring än-den, som låge i roteringens stallande på vakans vara oberättigad, upptog till besvarande alla de mot reservanternas forslag gjorda anmärkningarna. Tal. framhöll åtskilliga ar de omständigheter, som med bibehållande af det nu varande indelningsverket omöjliggjorda tillämpningen at den af K. M:t föreslagna at Kammaren nyss antagua värnepligtslagen, hvadan rubbning i indelningsverket i många af talaren antydda afseenden berde ega rum. Reservanternas förslag innehöll en möjlighet att fullgöra de af K. M:t i den nya värnepligtslagen ställda fordringarne på armden och framhöll såsom ett särskilt vilkor i detta afseende att vakansafgifterna utgingo till deras verkliga belopp. Vidare framhöll tal., att det vore mera sannolikhet att få befälsämnen bland de af staten just med afseende härpå rekryterade soldaterna, utaf de af rotehållarne mera med afseende på duglighet hvad jerdbruket beträffade antagna soldater. Hvad än Kammaren måtte besluta, hade enligt tal. åsigt ändamålet med reservanternas förslag vunnits, nämligen att visa att det icke vore nog att godkänna värnepligtslagen, utan att derjemte åtskilliga åtgärder måste vidtagas för att göra denna lag till ett verkligt medel till fosterlandets försvar. — Hr C. Ekman påpekade jemväl att de nyligen timade tilldragelserna i Europa framkallat en allmän önskan alt sätta våra försvarskratter i ett tillfredsställande skick. Tal. förordade indelningsverket framför reservanternas förslag, anseende att befäl mycket väl skulle kunna danas inom den indelta armåen, under förutsättning att dess öfningar blefve utsträckta och någon förändring af tjensteåren egde rum, hvarom också vittnade K M:ts proposition vid 1869 års riksdag, hvari föreslogos åtgärder just i denna riktning. Tal. slutade med att förena sig i det af hr Björnstjerna framställda förslag. — Hr Nisser försvarade reservanternas förslag. Ilan erinrade att, när det vore fråga att få en så stor arm som af 120,000 man, man också måste skaffa sig nödigt befäl och underkasta sig de reglor andra länder i sådant afseende saststalt och tillgodegöra sig den erfarenhet de så dyrt fått förvärtva. Enligt denna erfarenhet behöfdes för en styrka, så stor som den ofvannämnda, 20,000 man lägre befäl. Irågan vore huru denna siffra skulle åstadkommas. Många ansågo den gamla stammen kunna begagnas, hvilket ock ginge för sig om befälet finge antaga soldater och tjenstetiden utsträcktes. Tal. ville i afseende å den gamla stammen hufvudsakligen uttala sin förkastelsedom öfver soldattorpet, hvilket enligt tal. mening just gjorde det omöjligt att af den indelta soldaten dana ett dugligt befäl. Torpet medförde en angenäm känsla af hem och så snart en person sålunda blef soldat ondast för att få torp, så vore han olämplig till soldat; ty en sådan borde förnämligast egna sig åt tjensten. Men man frågar hvarföre indelningsverket icke duger. Tal. besvarade denna fråga dermed, att Sverige sedan dess införande stått abselut stilla i afseende på sin militärorganisation, — utom med undantag af 1812 års beväringslag, som dock endast försvagat indelningsverket — under det andra länder ständigt utvecklat sitt försvarsväsende. Tal. visade i detta afseende med siffror hurusom andra stater tio å femdubblat sina armeer, under det vår är bibehållen vid alldeles samma siffra som på 1700talet. Hade ätven vi en indelt arme på 300,000 man, så hade vi sannerligen intet att frukta. Tal. skulle helst ha önskat bifall till reseryanternas förslag, ehuru han icke ville motsätta sig en återremiss i hopp att utskottet kunde framkomma med ett nytt antagligt förslag. — IHv Ekenman afslog utskotiets förslag och instämde i hr Ehrenhleims, såsom antydande att rustoch rotellal are, icke såsom sådana, utan såsom jordbrukare, befinna sig i en sådan ställning att dem måste beredas lindringar. — Hr v. Otter yrkade afslag å utskottets förslag, förklarande att han, ehuru varm vän af indelningsverket, skulle ha godkänt reservanternas förslag i fall icke genom detsamma regeringen, för att kunna genomtora den ifrågasatta ombildningen af försvaret, komme att stå i beroende af riksdagens anslag. — Grefve Henning Hanulton förklarade sig hafva begärt ordet för att motsätta sig det framställda yrkandet om återremiss, ej för att bespara utskottet ett ökadt besvär, men för de följder den skulle medföra, af hvilka den första blefve en ny diskussion öfver frågan. Dessutom, om Andra kammaren äfven återremitterade punkten, huru skulle utskottet ur det kaos at åsigter som här blifvit uttalade, kunna sramleta ett antagligt jemkningsförslag. Derjemte ville talaren, enligt ötvereuskommel-e mellan reservanterna vidtaga den modifikation i dessas yrkande att förslaget om komiteers tillsättande skulle ur densamma utgå och bestämmandet at vakansafgiften ötverlemnas åt K. M:t, i hvilken förändrade form ban yrkade bifall till denna reservation. — IIr Stråle förklarade sig vilja återtaga sina under Måndagens öfverlaggning framställda yrkanden och bitrada hr v. Ehrenheims förslag, i hvilket, jemte förut nämnda talare, äfven instämde hrr trib. v. Essen, IVidän, gretve Lagerberg, grefye r. Platen, Heykensköld, Hallin, Brun och frih. Adelsvärd. Till reservanternas modifierade förslag anslöto sig hrr Bergstedt, grefve Beck-Friis, frih, v. Schwerin, gretve Posse, v. Möller och grefve A. Mörner. Detta förslag modifierades ytterligare i någon obetydlig mån af hrr o. Koch och Nordenfelt. I ötrigt uppträdde hrr trih. Tersmeden, Reutersvärd, Ekman, De Mare, Falk, frih. Nordenfalk och Trolle, samtliga för hr Björnstjernas förslag. Diskussionen förklarades slutad och talmannen framställde proposition på hvart och ett af de särskilda dernäder gjorda yrkandena. Då dessa besvarades med blandade ja och nej, hegärdes votering, hvilken ock egde rum tvenne särskilda gånger. Ifter det br v. Ehrenheims förslag antagits till japroposition, försiggick den första voteringen, hvilken gällde hvad som skulle tagas till kontraproposition, antingen hr BRiörngetiornas Allarp någat at da 7 — i.. — kJ O 0 —— pj oc Af