Göteborgsposten – 20 april 1871, sida 1

som vore en nödvändig följd af kammarens förut fattade beslut. I Andra kammaren uppträdde först hr P. Nilsson i Kulhult för bifall till utskottets förslag, hvarefter hr C. Ifvarsson erhöll ordet. Han beklagade, att frågan tycktes hafva gestaltat sig på ett sätt, som gåfve anledning befara, att någon lösning deraf vid innevar. riksdag ej skulle kunna åvägabringas. Orsaken härtill låge deri, att de båda partier, som i afseende å indelningsverket egde motsatta åsigter, ej velat visa hvarandra något tillmötesgående. Önskligt hade varit, att regeringen tagit frågan om indelningsverket om hand liksom den gjort med armdcorganisationsfrågan. Nu hade regeringen ensidigt säst sig vid den senare frågan och exemplet hade följts af en stor del utaf pressen, hvars hållning föröfrigt varit sådan, att den väckt allmän oro i landet, och framkallat hos en mängd svenska medborgare tanken på emigration. Besutna jordbrukare funderade på att sälja allt och begifva sig ur landet, och landets ungdom vore full at oro att den skulle nödgas uppoffra sin bästa tid på krigiska öfningar eller tjenstgsring i fält. Tal., som ville se gamla orättvisor afskaffade, men ej på ett våldsamt sätt, ansåg, att utskottet ställt sig väl mycket på rotehållarnas sida och trodde bäst vara, om ett förmedlingsförslag kunde åvägabringas samt yrkade i sådant syfte återremiss. — Hr statsrådet Bredberg lade kammaren på hjertat vigten och nödvändigheten deraf, att då alla andra makter rustade, Sverige ej borde vara den enda, som icke rustade. De anmärkningar, som blifvit gjorda i anledning deraf, att för norska representationen inga så omfattande armsorganisationsförslag blifvit framstälda som för den svenska, besvarades af tal. dermed, att det norska storthinget, såsom varande det första efter årliga storthings införande, vore för mycket upptaget af att ordna egna inre förhållanden för att kunpa befatta sig med några mera omfattande frågor, hvartill komme, att den budget, detta storthing skulle uppgöra, endast var afsedd för tre månader. Etter att hafva framhållit fördelarna at indelningsverket yttrade tal., att hemställan om lindring i indelningsverkets börda, ungefär i enlighet med hr Kallstenii förslag, skulle säkerligen vinna gehör inom regeringen. — Hr Carlän sökte bl. a, åd galägga förmånerna af indelningsverket, bland hvilka förmåner en af de förnämsta vore, att ingen annan stam skulle så som den indelta armeen vara att lita på i händelse af inre oroligheter. Tal. vädjade till utskottets ledamöter, huruvida de kunde tro, att det af dem sramstalda förslaget innebure en utväg att få den vigtiga frågan suart löst. Hvar och en, som hade minsta omdöme, måste inse, att detta förslag aldrig skulle antagas, detta så mycket mer, som konungen förklarat indelningsverkets bibehållande vara nödvändigt och samma åsigt uttalats af så väl krigsministern som öfriga medlemmar af konungens råd. Under sådana förhållanden och då tal. var en vän af indelningsverket, anslöt han sig till K. M:ts propositioa, men var äfven benägen för det lindrings förslag hr Kallstenius framställt. — Hrr Magnus Svensson och Sven Magnusson förordade i korthet utskottets förslag. Hr Kolmodin hade flera vigtiga anmärkningar att göra mot K. M:ts proposition, bland hvilka anmärkningar den förnämsta var, att denna prop. var bygd på indelningsverkets bibehållande, hvarigenom, i händelse af bifall dertill, rotehållarne skulle tillskyndas ökade utgifter till en sterr som man nn icke kunde förutse. Tal. yrkade terremiss, i syfte att erhålla en hemställan om aflösning af indelningsverket på kort tid och på billiga grunder, hufvudsakligen i enlighet med frih. Ericsons reservation, Återremiss yrkades derefter likaledes af hrr Sjöberg, Ribbing, Mannerskantz, Gustafsson och Hierta, ehuru i olika syfte. Hr Ribbing underkastade utskottets förslag en genomförd kritik och ådagalade, att fordringarne på befrielse från roteringsbördor saknade allt historiskt berättigande. En mängd brister hos den föreslagna stammen påvisades och en af de väsentligaste bland dessa vore, att den blefve vida dyrare att underhålla än den närvarande, så att riksdagen skulle blifva nödsakad att till dess underhåll årligen anslå 3.500,000 rdr. De af hr Kallstenius föreslagna lindringar ansåg talaren emellertid böra medgitvas. Hr Mannerskantz framställde ett särskildt förslag åsyftande att bereda lindring i roteringsbördor för det närvarande samt möjliggöra en aflösning i framtiden. Hr Gustafsson anslöt sig i det väsentligaste till frih. Ericsons reservation, ehuru han ogillade åtskilliga af detaljerna deri. Hr Hierta ville, med citerande af artiklar ur Aftonbladet och Dagbladet, ådagalägga att pressen öfverdrifvit faran af den närvarande politiska situationen, hvilken åtminstone ej vore så betänklig, att ej representationen borde lemnas rådrum till ett moget öfvervägande af den föreliggaude vigtiga frågan. Till nästa år kunde frågans afgörande utan tvifvel uppskjutas, ty blefve den ej nu afgjord stode vi dock i händelse af fara icke alldeles utan försvar. Hr P. Nilsson i Espö talade för bifall till utskottets förslag. — Grefve Posse, hvilken beklagade att regeringens organisationsförslag blitvit bygdt på indelningsverket, emedan detta numera ej uppfyllde fordringarne på ett kraftigt försvar, ville att detsamma skulle aflyftas genom aflösning och förklarade på grund häraf att frih. Ericsons förslag var det som mest tillfredsställde honom. För att bereda framgång deråt yrkade tal. äterremiss, ett yrkande, som äfven framställdes af hr Dahm, som isynnerhet replikerade dem bland föregående talare, hvilka påstått, att ingen fara för närvarande vore för handen. — Hr Liss Olof Larsson beklagade, att ej medkammaren gått denna kammare något till mötes och ansåg, att om den maktpåliggande frågan nu fölle, drabbade ansvaret derför motständarne till utskottets förslag. Detta förslag förordades lifligt af tal. som för öfrigt under sitt anförande förnämligast fäste sig vid det at några talare fällda yttrandet, att motståndarne till det k. förslaget visade brist på fosterlandskärlek. — Hr Tenger förordade K, M:ts förslag, emedan han ansåg, att indelvingsverket erbjöde den bästa stammen. — Hr Appelloft. som i allmänhet gillade utskottets hemställan, skulle helst ha önskat ett uppskof med frågans afgörande, hvarföre han vore böjd att understödja en anhållan hos K. M:t om ett nytt förslags afgifvande, och skulle under tiden allmänna meningen i landet hinna stadga sig. — Frih. Gripenstedt bemötte det framställda påståendet, att ingen fara vore för handen, med den invändningen, att det var en pligt för hvarje land att göra sig beredd på all händelser och ej uppskjuta ordnandet af sitt försvar tills faran stode för dörren. Å andra sidan finge man ej öfverlemna sig åt den vemodiga föreställningen, att vi ej skulle förmå försvara oss i händelse af ett krig. Men landet borde utveckla en sådan kraft i att rusta sig, att om någon makt, för vinnande af en fördel, skulle vilja utöfva ett oberättigadt inflytande öfver oss, måste afstå derifrån i betraktande deraf, att vinnandet af den åsyftade fördelen skulle fordra alltför stora uppoffringar. Mycket vackra saker om rättvisa, om nödvändigheten af vår modernärings omhuldande m. m. hade blifvit yttradt, men på botten af allt detta låge ett faktum, det nemligen, att indelningsverkets upphäfvande skulle blifva för mången en enskild fördel. Härmed ville dock tal. ej påstå, att någon af dem, som förfäktade nyssnämnde åtgärd, dervid leddes af egennyttiga bevekelsegrunder. K. M:ts förslag innebar, enl. tal:s åsigt, den enda rätta lösningen af frågan, men för att komma till något resultat borde ngaan An. 4