Göteborgsposten – 18 april 1871, sida 2

Markiaerna fingo ånyo stå stilla och Bolt skummade och svor af raseri. Men klockan tio blefvo han och förmannen kallade att infinna sig i rådhuset och der funno de både det bortstulna och den person som stulit, hvilken ej var någon annan än en af de arbetare som varit använda med högre löner vid de förhatliga maskinerna. Ransome hade borrat ett litet hål i taket, hvarigenom rummet kunde bevakas ofvanifrån; mannen blef observerad, förföljd och gripen. De saker man fann hos honom igenkändes och magistraten erbjöd fången en jury, hvilket han afböjde; han dömdes då för mindre stöld till sex månaders fängelse. Som Ransome hade sina lätt förklarliga skäl att dölja det medel han användt för att upptäcka mannen, fick denna upptäckt en helt mystisk anstrykning, hvilken betydligt skakade den trygghetskänsla dylika slags snattare i många år åtnjutit, och ledarne af sågslipareföreningen blefvo ursinniga öfver detta nederlag. Little erhöll ett bref, hvari man sade honom att han uppförde sig långt värre än Brinsley, hvilkeu blifvit ihjelskjuten i Briggate. Man hemställde till honom, såsom en man med förstånd, hvilkendera han ansåg sannolikt skola dö först, han sjelf eller föreningen? Ni vill ej låta oss lefva; hvarföre skulle vi låta er lefva? Bolt blef hotad på samma sätt, men han öfverlemnade brefvet till Ransome och lät ej skrämma sig deraf. Little deremot blef orolig, och i ett ögonblick af svaghet lät han sin mor veta att han återigen var i fejd med föreningarne.