Göteborgsposten – 18 april 1871, sida 2

äro dåligt tryckta på halfark af miserabel papper och äro dertill illa redigerade, hvara man kan sluta till den rubbning, som råde äfven inom denna verksamhetsgren i der franska hufvudstaden. Dessa tidningar ocl pamfletter innehålla i öfrigt nästan intet a intresse: de äro så godt som tomma på all utom fraser, och ett af de sista numren a Rappel, hvars utrymme likväl icke är syn nerligen anlitadt, måste tillochmed, för at kunna fylla detta, aftrycka några föråldrad och i sig för den närvarande situationen be tydelselösa historiska aktstycken. Återgifv. dessa Åröda pappersblad något, så är de den stiltje, som förråder sig i allt inom Paris der man qväfves, der man lefver i ett slag: somnambulism under väldet af en okänd ocl derför desto förfärligare makt, hvilken under håller en hel armå af brottslingar, de dei anse det för sin rätt att plundra kyrkor, all. männa kassor och de enskilda, som ha någo mera än de, hvilka ega föga. Man roar sig tillochmed i brist på egna ideer med att upp: repa de tankar, hvilka upprörde den stora revolutionens blodströmmar och då togo tryck. svärtan i anspråk. Kortligen, den blick, vi härigenom blifvit i tillfalle att kasta i det nuvarande revolutionerade Paris press, är så töga undervisande och så litet uppbyggande, att vi stärkas i vår. tro om, att intet slags entusiasm, utan blott vinstbegär eller skräck upp: rätthåller å den franska hutvudstadens s da detta borgerliga krig, som är föremål för hela det öfriga Europas vämjelse. De i går ingångna telegrammerna lemna icke någon upplysning om ställningen utanför Paris. Kommunisternas jubeldepescher vederläggas at de officiela rapporterna från Versailles, hvilka rent ut förklara kommunistgeneralen Dombrowskis förklaring, att ban tagit 400 fångar för osann. Att man bör kritiskt läsa kommunisternas depescher, framgår deraf, att de förut sagt sig hafva tagit ej allenast byn Neuilly, utan äfven Neulllybron öfver Seinen, under det att ett af våra i går morse meddelade telegrammer sörmälte, att regeringstrupperna ännu d. 15:de icke blott innehade Neullly, utan äfven der tillfogat insurgenterna betydande förluser. Ett af våra telegrammer tör dagen berätta för öfrigt äfven efter en korresp. till ÅTimes, att Versalllertrupperna tillochmed omringat Asnicres, hvil ket naturligtvis skulle vara orimligt, om insurgenterna kunnat på denna kant komma ofver Seinen, något som för öfrigt omöjliggjorts af såväl Mont Valeriens kanoner som batterierna i Courbevoie. Vigtigare än dessa berättelser om en fram och tillbaka böljande strid, anse vi emelertid några upplysningar vara, de der förmäla, att följderna redan börjat visa sig af Paris afskärande från sina förbindelser med provinserna. Nöd råder i den franska hufvudstaden, hvarför kommunregeringen tvungls att genom ett dekret ullkävnagifva, det icke värnepligtiga tillåtas utan pass lemna staden, naturligtvis för att de icke skola såsom onytuga munnar förtära den ringa tillgången på for handen varande litsmedel. -Kommunen har ätven måst tillgripa hästkött och förordar allmängtörsäljning atsådant. Det låter lätt tanka sig, hvilka hdanden som den värnlösa pariserbetolkningen skall komma att uthärda, alldenstund naturligtvis pobeln, som är beväpnad och maktegande, skall först och främst se sig till godo. For att komma åt penningar till att köpa mat tör, skall den först plundra dem, som något ega, så länge de kunna; derefter skola de peundra sjeliva litsmedelstörsäljarne, tills dessa skola sluta, då kommunen skall sjelf tå öf vortaga affärerna. Dess förmåga ati tillfredsställa efterfrågan skall vara inskränkt, och hvad skall den snart taga sig uli? Den närmaste följden af Paris nya belägringstillstånd och triheten till utvandring kommer väl att bli en till sina proportioner nästan törfärande emigration, så framt icke bekymret om lit och egendom ger den burgna betolkningen i Paris mod att i sin ordning resa sig mot förtryckarne. Hittills synas de halva bedragite at insurgenternas segerberättelser och mojligen trott, att dessa senare skulle till sist vinna seger, hvartör de icke vågat uppresa sig emot en makt, som skulle kunna strängt straffa dem derför. Ett af våra gårdagstelegrammer, som säger att några bataljoner nationalgardegzblifvit befallda at :Kommunenawt afväpna och aflomna e na vapen, antyder dock, alt ett missnöje börjar yppa sig mom insurgentarmån, hvilket kan bli af djup betydelse, då hungersnöden kommer till, och framtvinga denna våldsamma inre kouflikt, på hvilken Thiers möjligen väntat. Stwämningen i Paris är, skrifves det till Köln. Zeit., ångslig, man skulle nästan kunna säga resignerad. Ingen vågar längre att säga ett ord emot kommunen, Alla äro rädda tör att bli arresterade eller skjutua, och reqvisitionerna fortsättas i stor skala. Sålunda tömde man d. 11:te en hökare Hinguerlats butik och plundrade den rika kyrkan Notre-Dame le Lorette, som ligger vid ändan af Rue Laite. De skauer, som kyrkan inneslöt, tördes