Göteborgsposten – 18 april 1871, sida 2

hjertat och Jaels blod kokade upp inom ett ögonblick. botta är en förolämpning mot oss båda, sade hon, och se här det svar jag ger dig, din fylltratt. Med dessa ord hade Jael fattat sin svåger i nacken och kastat honom hufvudstupa ut genom dörren. Men denna åtgärd retade upp både fadern och systern emot henne och slutet var att hon gaf dem sin välsignelse och bad dem skicka bud på henne om de komme i betryck, hvarefter hon lemnade sin fars hus. Henry tröstade henne så godt han kunde och frågade hvad hon ämnade företaga. Hon sade att hon ej visste det, men att hon hade penningar hopsparade och ej var rädd för att arbeta. Hon hade just kommit för att begära råd af mrs Little. — Bekymra er nu ej vidare om mig, mr Henry, sade hon; era sorger äro långt svårare än mina. — Jael, svarade han, ni måste komma hit och vårda mitt hus tills min stackars mor blir bättre. Jacl rodnade och svarade: — Nej, det går ej an. Men om ni kunde hitta på något göromål åt mig i er stora fabrik — och jag hör att ni har fiender der; det vore kanske lika nyttigt för er att ha en vin midtibland dem. Jag skulle ha både ögon och öron öppna för er skull. Henry uppskattade värdet af detta förslag och sade att det fauns en hel mängd saker der som hon kunde utföra. (Forts.)