Göteborgsposten – 18 april 1871, sida 2

44 RE OL, 4 11 KAU, IIGÖIKaLILIAM ungesär halften af ockupationstrupperna. Vi meddela här nedan för örversigten skull korrespondenser till Times af färskt datum från Versailles och Paris. En korrespondent till Times skrifver d. 12 d:s från Paris bl. a. följande: Montmartre-höjden har af kommunen blifvit förvandlad till en befästad plats. Starka barrikader bestyckade med kanoner ha blifvit uppförda vid ändan af hvarje gata. Place Moncey, samma plats som upptogs af den gamla Barricre de Clichy, ryktbar för sitt försvarsförsök 1814, bildar vid toten at Montmartre, tvärtöfver Boulevard des Batignolles, ett slags framskjuten redutt, bestyckad med fem fältmörsare och fem kanoner af olika kalibrar. Det skulle vid ett anfall först vara nödvändigt att intaga denna, så väl som barrikaderna på Rue Blanche och Rue Pigalle, förrän ett angrepp kunde ske mot hjertat af positionen. Det skulle bli en ryslig och mördande gatstrid, och jag har skäl förmoda att arbetet skall lemnas åt det stora artilleriet i Mont Valerien. Detta kan lätt utsträcka de stora batterierna på kullen, af hvilka det ena är vändt mot Paris och bestryker de gator som löpa i räta vinklar mot Louvren, då deremot det andra härom aftonen uppställdes midt emot Clichy för att beherrska slätten så långt som till Seinen, hvilken der vänder sig mot nordost och nalkas enceinten. Men man darrar vid tanken på hvilka olyckor som i dessa folkrika distrikter kunna förorsakas af den fruktansvärda elden från Mont Valerien. Vi torde derföre få hoppas att äfven der, i insurrektionens vagga, lagens och ordningens sak skall finna tillräckligt stöd i den allmänna opinionen tör att hindra bombardementet. Hvarken Batignolles eller Montmartre ha helt och hållet förenat sig med insurrektionen. Det behötves endast en energisk och väl inledd rörelse för att frambringa splittring, tillochmed revolt i dessa qvarter som alltsedan den 18 Mars stått under krigslagarne. Times korrespondent i Versailles skrifver d. 13 d:s följande: Vi ha fullkomligt kommit tillbaka till den gamla tiden, då kanonerna dundrade mot preussarne; då dag efter dag det enformiga bom, bom oupphörligt ljöd i örat; då någon afgörande rörelse alltid stod i begrepp att företagas, och då Paris alltid var i begrepp att gifva sig. Regeringen i Versailles och dess fyriiotusen man — ifall detta är siffran, hvilket jag ej tror — ha ej kommit ett enda tum framåt sedan Långfredag. då de kommo öfver Neuilly-bron. De ha beskjutit Triumfbågen och kastat bomber in i husen i ew qvarter, hvilket aldrig sympatiserar med röda eller revolutiouer. Mer än ett tak har blifvit krossadt vid Avenue de hImperatrice och Avenue des Champs Elystes; men Belleville, La Villette och Montmartre aro fortfarande orörda och det finnes en talrik upprorisk betolkning i Puteaux midt under Valöriens näsa. Att insurgente.na skola bli qvästa till sist är hvad hvar och en förutser ; men inre tvedrägt eller pullroneri skall åstadkomma detta resultat, och ej det kavalleri, infanteri och artilleri hvaraf vi omgifvas. Hela Versaillesarmten har fullt upp att göra med att hindra rebellerna från att marschera in hit och taga hr Thiers och hans kollega till fånga samt fullständigt upplösa den franska nationalörsamlingen. Man har hyst den föreställningen att regeringstrupperna befunnit sig i Longchamps och utetter hela Bvulognerskogen. Detta är en villfarelse. Det är insurgenterna som äro der. Vid ett tillfälle inträngde några trupper i Boulognerskogen från Avenue de Neuilly; men Montmartrepartiet hade äfven besatt byn Boulogne och voro der den dagen. En afgörande rörelse är hvad vi i flera dagar hört omtalas. Hr Thiers påstås sätta sig deremot. General Vinoy var för kraftiga åtgärder utan dröjsmål, och det tros att marskalk Mac Mahon, den nuvarande högste befalhafvaren, skulle gå emot fienden om ej öfverhutvudet för den exekutiva makten trädde emellan med sitt veto. Han vill ha femtiotusen man ytterligare. Då den närvarande armåstyrkan blifvit förökadt med detta antal skall han samtycka till ett framryckande mot hufvudstaden. Hr Thiers vill vinna tid, det är verkliga förhållandet. Han ryggar tillbaka för att storma Paris och framkalla en förbittrad gatustrid. Han väntar på att något nytt skall intraska och skyllar på truppernas otillräcklighet. Ingen kan förneka att en befallning att storma Paris innebar ett stort ansvar; men det är högst saunolikt att bombardementets långsamma framskridande skall förorsaka de icke-stridaude långt större skador än en strid man mot man, hvari antalet dödade och sårade skulle vara större. Det enda skydd de lojala medborgarne nu ha är deras hus; men in i dessa falla bomber och döda de oskyldiga, under det insurgenterna uppföra sitt artilleri vid Porte Maillot och på vallarne med jemförelsevis obetyulig risk. Den åsigten är ganska allmän att hr Thiers cj borde underhandla med utskickade, hvarken direkta eller indirekta, från de män som stå i spetsen för affärerna i Paris. Han har sjelf sagt att han ej kunde underhandla med dem utom genom coups de canon; men för ej längre sedan än igår voro några underhandlare har, och det påstås att hr Thiers lyssnat till ett muntligt meddelande af dem. De enda meddelande från dem man borde lyssna till vore meddelandet om deras underkastelse. Förrän de erbjuda att nedlägga sina vapen, skulle ej regeringen ha några sammankomster med dem, hvarken officiella celler officiosa. Det är vidunderligt att en regering skall tänka på att uppgöra vilkor med män som den förklarat vara mördare. Hr Thiers får fortfarande sitta vid statsrodret endast emedan församlingen, som är monarkiskt sinnad, ej inser huru den skall kunna ersätta honom, under det insurrektionen ännu rasar; men missbelåtenheten med honom och hr Favre växer dagligen, och ingendera skall länge sitta qvar i regeringen efter Lariserrebellionens qvätvande. Deputerade som för jorton dagar sedan voro hr Thiers mycket ödmjuka enare srammumla nu sin missbelatenhet i ordalag, hvilka låta temligen tydligt ana blitvande myteri. Hvad innevånarne har i Versailles beträffar, har leras antal efter de sista händelserna betydligt ökats. Befolkningen som före kriget uppgick till ett antal af 50,000, har treduoblats sedan nationaltörsamlingen kom hit och insurrektionen bröt ut. Den stora arme vi för en vecka sedan hade i baracker och tältläger var förts ut till grannskapen at Clamart, Chatillon och Meudon på ena sidan samt S:t Cloud, skogarne vid La Joncherie, Rueil, Nanterre och Courbevoie å den andra. I parken vid S:t Cloud ha rader af äskjul blitvit uppförda under de sista dagarne; nen de ha aldrig blitvit använda. De trupper som litvit lagrade i parken ha blifvit förda på en omväg till trämsta opyerationslinien. I Versailles tycces ingen bry sig om att kampen pägär rundtoming oss. Kafbterna äro sullaalla da ctåtl.ga ona. r