Göteborgsposten – 18 april 1871, sida 1

hade under tiden blåst i sin hvisselpipa, hvarvid åtskilliga andra poliskarlar infunnit sig; man satte handklofvar på de brottsliga och förde dem till rådhuset. — Fem års straffarbete för detta lilla sällskap, sade Ransome. Nu, mr Bolt, har jag besvarat er fråga på ett nöjaktigt sätt, hoppas jag. — Ni har besvarat den som en man, Vill ni göra lika mycket för oss? — Jag skall göra mitt bästa. Låt mig undersöka stället nu då ingen af dem är med. 3olt och Ransome gingo tillsammans, men Little begaf sig hem; han plågades af en oro ännu mera tryckande, nämligen hans mors aftagande helsa. Hon hade ej varit frisk alltifrån den stund d:r Amboyne medförde de dåliga nyheterna från Cairnhope. Nu var det hon som, i stället för att trösta sin son, fick tröstas af honom. Han tillbragte aldrig en afton borta från henne. Olyckligtvis kunde han ej hålla hennes mod uppe, och åsynen af hennes missmod väckte missmod hos honom. Grace Carden var den enda som lyckades hålla hans mod till en viss grad uppe, och han hade nu börjat att besöka henne ett par gånger i veckan i stället för en. Hon uppmanade honom att anförtro åt henne alla hans bekymmer, och han gjorde det. IIan dolde för sin mor att han ånyo var 1 osämja mod föreningarne, men han omtalade alltsammans för Grace och hennes deltagande utgjorde en balsam för honom. Ilon brakode för hans skull antaga en glädtig ton äfven då hennes sinnesstämning var långt ifrån glädtig. Men en dag fann han henne mindre glad än vanligt,