Göteborgsposten – 18 april 1871, sida 1

kiksdags-Kaleidoskop. XXIII. (Kortsättning.) Antag som en möjlighet att någon riksdagsman skulle i afgitven motion hafva anfört, att enär fyroch båkmedlen lemna en årligen växande inkomst, för 1870 uppgående till omkring 20,000 rdr, hvilken icke blott är tillräcklig tör fyllande af de med nämnda medel afsedda ändamål, utan äfven för att dermed tillgodose sjokartekontorets behof och lifräddningsväsendet; vidare att enär dessa sistnämnda inrättningar hufvudsakligen afse bandelssjöfartens bästa, — så kunde och borde både det tör sjömätningar och sjökartekontorets verk samhet i riksstaten uppforda belopp af 60, 000 rdr äfvensom anslaget till lifräudningsanstalterna å rikets kuster, 10,000 rdr, anvisas att utgå såsom reservationsanslag af anslaget till lotsoch fyrinrättningen med dertill hörande personal, och följaktligen nämnda tvenne belopp från riksstaten afföras; antag såger jag, att en så beskaffad motion hade väckts, betviflar ni väl att den skulle af statsutskottet hafva ofstyrkis? Troligen svarar m: naturligtvis hade den af utskottet tll bifall förordats, ty obestridligen vore ett sådant förslag både klokt och ändamålsenligt. Men nu var det från K. M:t, på sjöministerns framställning, som precist ett sådant törslag i torm af proposition utgick, och emedan trih. Leijonbutvud icke är väl ackrediterad i statsutskouet, så blef det endast beträffande anslaget till lifräddningsanstalterna bifallet. Deremot ansåg utskottet att sjömätningarne och sjökartekontorets verksamhet torde i främsta rummet böra betraktas såsom en sjötörsvarets angelägenhet, helst en del af de sjökort som öfver våra skärgårdar upprättas ej ens äro för handelssjöfarten tillgängliga. UItskottet ansåg derföre att uppehällandet af dessa inrättningar böra fortfarande af statsverket bekostas, men skulle åter fyroch båkmedlen lemna öfverskott, som icke anses för dess ändamål behöfliga, så antydde utskottet att nedsättning i de atgifter, som uti ifrågavarande hänseende nu drabba sjötarten, böra vidtagas. Det är emellertid säkert att om en proposition skulle afgifvas, åsyttande sådan nedsättning som utskottet antydt, så skulle den afdtyrkas och förkastas på den grund att staten behöfver sina inkomster, och sjöfarten utan olägenhet kan vidkannas de ifrågavarande utgilterna. I Första kammaren ådagalade statsrådet Wern det ändamålsenliga uti regeringens förslag och med den verkan att det antogs; men ehuru hr finansministern gjorde sig besvär att för Andra kammaren ändå fullständigare utreda frågan och ådagalade att förslaget ötver— — 22e. —