hem. För hustrun, som enligt mördarens bestämda försäkran icke hade ringaste kännedom om brottet, visade han endast 4 rdr, som ban sade sig hafva lånat af en bonde från Wankifva; de öfriga penningarne, som han medtagit, tre femmor och några silfvermynt, tillsammans omkring 20 rdr, gömde han tillsvidare. Dessa penningar har han sedermera användt, men de som doldes å fäladen har han icke kunnat återfinna. Utbytet blef sålunda mycket ringa. Brottslingen gaf sig icke tid att nudersöka de mördades gömmor; i annat fall hade han kunnat göra en icke obetydlig skörd, ty de mördade hade penningar gömda på 7 a 8 olika ställen, deribland i ett bylte af gammalt linne icke mindre än 1000 rdr. Den tilltalade är starkt misstänkt för att hafva ännu ett mord på sitt samvete. För några år sedan mördades en äldre, afsides boende, förmögen qvinna, utan att mördaren sedermera kunnat upptäckas. Det antages nu att Sven Svensson begått ärven denna ogerning. Då d:r B. härom tillfrågade honom, g eps han så häftigt af den oförutsedda trågan, att han dignade ned på en bredvid stående stol. Han bedyrar dock att han är oskyldig till detta mord.