Göteborgsposten – 11 april 1871, sida 5

Article Image
kattegangsoch Polissaker. Från Landsorten. Attarps-mord-t. I senaste lördagsnumret omnämndo vi att gorningomannen till åotta hemolea dubbelmord, skräddaren Sven Svensson, nu bekännt sitt brott, och efter Kristianstadsbl. meddela vi har nedan närmare detaljer i afseende på detsamma. Mördaren är en äldre man med ett ytterst motbjudande, om grymhet och falskhet vittnande utseende. I Lördags ätta dagar sedan besöktes han i häktet af kyrkoherden i Winslöf och Näflinge d:r Bergman, som allvarligt uppmanade honom att lätta sitt samvete genom en uppriktig bekännelse. Dessa upomaningar voro dock utan päföljd; han bedyrade att han var oskyldig och fullkomligt okunnig om hvem som föröfvat mordet. Sedan d:r B. aflagsnat sig, beslöt han dock att bekänna sitt brott, och gaf tillkänna sin åstundan att ånyo tala med sin själasörjare. D:r B. hade emellertid redan aflägsnat sig, men för slottspredikanten Björkman, som en stund derefter kom tillstädes, tillstod han sig vara mördaren. På fångens begäran infann sig d:r Bergman i fängelset i Måndags i förra veckan och fången aflade då följande detaljerade bekännelse: Rörd af samtalet med d:r B. sistl. Lördag, och af medömkan öfver den sorgliga belägenhet, i hvilka han störtat sin hustru och sina barn, för hvilka han uttalide stor ömhet, hade han beslutat att afgifva en fullständig och sanningsenlig bekännelse. Han är född vid sidan af äktenskapet. Fadren nekade till faderskapet och svor sig fri vid tinget. Då sonen uppnått 26 års ålder hade likväl den onaturlige fadren ångrat sig och bedt honom om förlåtelse. Fadren var mindre väl känd och hade varit tilltalad för stöld. Af d:r B. hade fången blifvit beredd till sin första nattvardsgång och derunder förnummit åtskilliga rörelser i sitt samvete, hvilka han likväl undertryckte. Någon gång hade han brukat läsa Guds ord, men ansågs icke tillhöra de s. k. lasarne. — Han hade varit gift två gånger. Den första hustrun blef mormon och rymde till Utah. Med den senare hustrun hade han lefvat i endrägt. Två barn äro ännu i lifvet och ett tredje väntas. Anledningen till mordet hade varit den stora fattigdom, i hvilken han varit nedsänkt. Under förliden vinter hade familjen flera gånger saknat både mat och bränsle. Till följd deraf hade han redan kort efter Jul börjat fundera på att genom olofliga medel söka uppbjelpa sin ställning. En hemmansegare, som kan bedt om hjelp, hade afslagit hans begäran. Slutligen uppstod hos honom tanken på att mörda makarne Jönsson. Thorsdagen före mordet, under det hustrun befann sig i svärfadrens hus, hade fången besökt Per Jönssons i afsigt att sätta sitt beslut i verkställighet. Han hindrades likväl deritrån, emedan en främmande person var närvarande. Han hade då under hemgåendet varit glad öfver att brottet icke blifvit begånget. Dagen före mordet hade hustrun hemkommit. Vid tanken på deras fattigdom hade han då ånyo beslutat att genomföra sitt onda uppsåt. På måndagsqvällen begaf han sig till det gamla folkets bostad, försedd med en skarpslipad tälgknif, som han lånat af sin svåger. Ankommen till ort och ställe bad han makarne Jönsson att låna honom något penningar, tio, tem eller åtminstone en rdr, men de ville icke lemna honom det ringaste. På hustru Jönssons uppmaning företog ban sig att laga en henne tillhörig tröja. Det blet emellertid sent, hvarför han inbjöds att qvarstanna öfver natten. Kort dereiter gick Pehr Jönsson till sängs och en stund senare lade sig äfven hans hustru. Mördaren satt emellertid qvar i samma rum, sysselsatt med sitt arbete. Några minuter senare, och medan ljuset fortfarande brann, öppnade han dörren till angränsande rum och tog en uerstädes befintlig yxa. Han smög sig derefter fram till gummans säng och tilldelade henne med yxans hammarsida några våldsamma slag i hufvudet. Derefter mördades guhben på samma sätt. De olyckliga offren uppgafvo icke ett rop. Det enda, som gaf tillkänna dödsarbetet, var några svaga rosslingar, För att riktigt förvissa sig om att de båda makarne voro döda, framtog mördaren tälgknifver och tilldelade dem några stygn i halsen. Sedan sålunda uet förfärliga brottet var fullbordadt, tillarep han de penningar, han i hast kunde ätkomma. I hustruns byrå antraffade han en börs och i mannens skåp en del kopparslantar samt en plånbok, som innehöll penningar. Af dessa penningar gömde han en del under en sten på prestbondens fäladsmark, de öfriga medförde han

11 april 1871, sida 5

Thumbnail