Denne rsluge man fann detta besynnerligt och sammanställde det straxt med hans föregående angifvelse mot Little. Coventry var för mycket under passionens inflytande för att denna dag vara fullkomligt herre öfver eig sjelf, och han förrådde för denne andre Macchiavelli att han önskade skada Henry Little. Så snart Grotait blifvit sullkomligt öfvertygad härom, vände han honom kallt ryggen och yttrade: — Jag är ledsen öfver att mr Little fått ovänner, ty han och hans kompanjon tala om att bygga en ny fabrik och detta blir af stor fördel för oss, derigenom att det befriar oss från att utbetala understöd åt en mängd sågslipare. Coventry insåg då att han begått ett misstag och lemnade hastigt Smedens Vapen. Nästa dag tog han logis i staden och gick ut för att inhemta underrättelser och spana efter en man, hvilken han kände till utseendet men ej till namnet. Han erfor allt rörande Bolts och Littles fäfanga byggnadsföretag, gick och besåg tomtplatsen och teglen. Denna åsyn fägnade honom. Han besökte alla de samlingsplatser för sågslipare han fick reda på och olutligen träffade han på Sam Cole, hvilken hau genast igenkände. Coventry steg fram till honom och hviskade honom i örat: — Jag vill tala vid er. Bestäm en mötesplats. Cole betraktade honom något misstroget. Likväl uppgaf han ett litet värdshus i en undangömd vrå af staden,