Göteborgsposten – 11 april 1871, sida 2

ord och förbannelser; en insurgent, som gripits i regementsuniform, mottogs med solfstötar. Tre andra sväfvade i fara att bli på stället skjutna af trupperna, men en general lade sig emellan. Till och med svårt sårade insurgenter voro föremål för hån och åtlöje. Då jag kom tillbaka till Neuillybron, fann jag den starkt besatt af insurgenttrupper. Fyra grofva kanoner voro uppställda bakom en barrikad vid den högra flodstranden; andra kanoner körde fram i Neuillyalleen. Portarne voro stängda, och de nationalgardister, som sökte att slippa in med ambulansvagnarne, blefvo tillbakavisade. Rakt innanför portarne var befolkningen starkt upphetsad, men längre inne i Paris rådde ett förvånande lugu. Rörande striden samma dag söder om Payis säger Thiers i ett officielt telegrafcirkulär till pretekterna: Samtidigt (med striden kring Mont Valerien) gjorde insurgenterna i motsatta ändan af slagfältet till betydande styrka ett angrepp mot Söcyres, Meudon och Petit Bictre. De möttes på dessa punkter af brigaden Lamariousse och gendarmkårens infanteri. Det senare banade sig väg in i Meudon, fastän man sköt på det ifrån fönstren, och utkörde tappert insurgenterna, hvilka lemnade efter sig ett stort antal döda på Meudons gator. På högra flygeln togo marinsoldaterna under general Bruat och brigaden Deroja Petit Bicå:re i general Pothuaws äsyn, hvilken anländt dit och der ofvertog befälet. Dagen slöt med insurgenternas oordnade flykt mot redouten vid Chatillon. Deras skingring Och brådstörtade flykt äro orsaken till att antalet af deras döda öfverstigit antalet af fångarne. Denna dag, som åsamkade de dåraktiga, af missdådare ledda menniskorna så stora förluster, skall bli afgörande för upprorets öde. Man har alt skäl att hoppas, att det inom ko.t skall finna sin egen maktlöshet och befria Paris från sin närvaro. (Thiers berättelse bekräftar således äfven vära förut gjorda antaganden om stridens gång d. 3 söder om Paris.) Striden d. 4 April. (Efter telegrafbref till Times.) Gårdagens operationer afslötos i dag på morgonen med stor krast. Regeringstrupperna hade qvarstannat under natten utanför redouten Chatillon, der betydande verk uppförts för att motstå preussarne. KL. 5 på morgonen befunno sig brigaden Deroja och general Pelle division vid redouten, som var bevärad med mitraljöser. Tvenne batterier om 12 kanoner befalldes tram för att stäcka redoutens eld. Men trupperna ville icke vänta i sin ifver, tills batterierna uttört detta värf, utan togo redouten med storm. Några af dem sårades och de gjorde 1500 fångar. Tvenne improviserade insurgentgeneraler, en vid namn Henry, en med namnet Duval, blefvo gripna. Kavalleriet, som eskorterade fångarne, hade vid intåget i Versailles det största besvär i verlden, för att skydda dem mot folkets vrede. Aldrig ha demagoger visat en mera rädd uppsyn. Armen fortsatte sin marsch från Chatillon till Clamart. General Pelle blef sårad af en granatskärfva; han qvarstannar med en del trupper i Chatillon. Kl. 6,30 e. m. En våldsam strid har stått äfven i dag mellan regeringstrupperna och kommunisterna, men det är mycket svårt äfven för ett ögonvittne att säga, hvad utgången varit eller i hvilken ställning striden lemnat de båda armåerna. I denna stund t. ex. vet man icke med visshet i Paris, huru det gått med den af Flourens kommenderade håren, hvilken tros hafva i går blifvit fullständigt omringad, fätt sina förbindelser afskurna och ej haft något annat val än att gifva sig eller leverera strid under de ogynsammaste förhållanden. Jag hade i morse svårt för att komma ut ur Paris, en svårighet som tyckes med hvarje dag bli större, liksom om de kommunistiska myndigheterna blefvo med hvarje dag mindre säkra på sin ställning; men slutligen passerade jag omkring kl. 11 Mailletporten. Få trupper funnos i Avenue Neuilly, tills jag uppnådde bron, hvilken skyddades likasom i går af en bakom stenbarrikader och mitraljöser uppstäld bataljon. Jag gick öfver bron och tog af på vägen mot venster längs flodstranden (mot St. Cloud). Först mötte jag alls inga trupper, men alltsom jag nalkades St. Cloud, började Versaillerpatrioterna att visa sig till häst och fots; i Sevres blefvo de ännu talrikare och i St. Cloud utgjorde de redan en betydande styrka. Vid Sevres erbjöd båtbryggar alldeles samma anblick som innan striden började, men den brutna stenbren hade på Versaillersidan ett starkt maskeradt batteri. Man berättade oss i Såvres, att der stått en mycket het strid i går, i det en liflig gevärseld och kanonad undernhålsits på bida sidor om floden LIn slttation des Dmoiselles nära intill, hvilken för tillfället gjorts till en barrack, träffades af flera skott, så att eleverna måste för att vara säkra skickas ned i källrarne. All rörelse tycktes vara helt och hället afstannad, och i dörrarne stodo tysta grupper af män och qvinnor, med bleka, förstälda anletsdrag, hvilka sågo ut som de ej hade någonting annat att göra än att vänta och afvakta händelsernas gång. Då och då kunde vi se insurgenter inom skotthåll på andra sidan om Seinen, och vi hörde skott vexlas ibland. I går hade insurgenterna vågat sig ända ut på bron och tillräckligt nära för att kunna begagna sina revolvrar. Efter några minuter kom jag till fästet Issy, och der syntes ej längre några Varsaillertrupper till, utan ersattes af upproriska nationalgardister. Här såg jag — med undantag af ett tillfälligt skott nära Sevres — det första tecknet till en strid. Tvenne batterier på höjderna till höger om mig — höjder som innevånarne bestämdt förklarade vara Chåtillons — sköto starkt på fästet Issy. Chåtillon, såväl som Meudon och Clamart, var således i Versaillertruppernas händer. Insurgenterna eller medborgarne hade drifvits derifrån i morse. Antalet sårade hade varit mycket stort. Jag begaf mig nu uppför en höjd, som sträcker sig från staden Issy hän mot fästet, och i det jag tog plats här mellan detta och Vanves, kunde jag höra en knallande gevärseld, då och då ackompagnerad af mitraljöser, i hålorna bakom den uppåt stigande marken midt emot mig. Husen, trädgårdarne och trädgrupper gåtvo en förträtflig betäckning åt skarpskyttar, och de begagnade sig på bästa sätt deraf. Mellan kl. 2—5 var det hela dock en obetydlig affär, en tråkig artillerityckamp mellan fästena och de på höjderna vid Meudon, Clamart och Cnatillon uppställda batterierna, och någon skarpskjutning, under hvilken tiraljörerna dock höllo sig för mycket betäckta, för att kunna göra arbetet riktigt helt. Sannolikt brydde sig hvarken Versaillertrupperna eller kommunisterna om att göra någon krafiansträngning. De förra skulle ha kommit för nära fästena, de senare hade redan blifvit modlösa. Jag såg en linie at k mmunister brytas och springa, och jag trodde för ett ögonblick att en allmän dåbacle skulle följa; men de kommo under betackning bakom en vall och tillätos att förblifva der. Många af dem lågo hela tiden sysslolösa med gevären fårdiga men obegagnade. De hade synbarligen drifvits —2G222222: LR bt I I a JA