upp brefvet. Han låg vaken hela natten och rasade eller reflekterade ömsom, allteftersom passionen eller eftertanken hade öfverhand, På morgonen var hans omdöme klarare. — Gräla ej på henne. Tillintetgör honom. Han såg detta lika tydligt som om det varit skrifvet. Han skref till Grace några sorgsna rader, hvari han sade att han naturligtvis underkastade sig hennes vilja. Brefvet slutade med följande ord: Eftersom jag ingenting annat kan göra för utt behaga er, så låt mig lida för att behaga er: det är dock någotHan tog på sig en passande drägt och for in till Hillsborovgh, brinnande af vild hämndlust. Han hade ingen föreställning om hvad han skulle göra, men han var besluten utt göra något. Han kände sig i stånd att mörda Little med egen hand. Vi vilja ej söka väcka någon sympati för honom; men läsaren måste inse att han kände sig djupt förorättad och att vi alla under dylika omständigheter skulle känna detsamma. Prioritet är en företrädesrätt öfver hela verlden, och han hade varit den unga damens tillbedjare först, nade blifvit up; muntrad och sedan förkastad. Längtande att såra men ej vetande huru han skulle slå till, vandrade han omkring i staden, gick in i åtskilliga verkstäder, samtalade med åtskilliga arbetare och försökte leda sumtalet på Little for att få veta hvad han tog sig till Men han fick ej någon underrättelse som kunde vara af nytta för honom. Han gick då till Grotaits värdshus och försökte locka ur den sistnämnde hvad han visste,