Göteborgsposten – 11 april 1871, sida 2

2 Jag begaf mig till fästet Issy. Det besköts, men lamt. Det var alldeles öfverfullt med manskap, som kom från stridstältet nedanför, skällande på sina chefer, gronderande öfver att hafva för länge hållits utan föda och till största delen sökande att under en eller annan förevänning komma tillbaka till Paris. De ordade med den största hopplöshet om dagens händelser. Å andra sidan anlände förstärkningar till stort antal; men jag säg ej någon offensir rörelse göras med dem. De hollos hopade i massa, som om de skulle tillbakakasta ett angrepp. Man klagade högljudt öfver brist på ammunition. Jag såg mycket få sårade i jemtörelse med antalet af de engagerade trupperna. Manskapet höll sig sorgsalligt under betäckning. Omkring kl 4 tycktes striden nästan vara upphörd. Jag drog den slutsatsen, att kommunisterna åtminstone för det närvarande uppgifvit all tanke på att åter gripa till offensiven, i trots af deras stora reserver, och att Versaillertrupperna voro belåtna med sin seger och icke hugade att löpa faran af att sätta den ånyo på spel. Striden d. 5 April. Rörande träffningarne efter d. 4:de föreligga ännu endast kortare telegrafiska uppgilter, hvilka vi dock här återgifva, på det läsaren må kunna i en följd öfverblicka händelserna: Kampen förnyades i morse med infanterifäktningar på höjderna vid Chatillon, Clamart och Meudon. Striden förblef dock utan något resultat, i det insurgenterna stodo skyddade af tästena Issy, Vanves och Montrouge, under det regeringstrupperna fortfarande höllo förstnämnda höjder besatta. Nya regementer anlände alltjemt från Paris till sydfåstena. D. 6 April. Kanonaden fortfor under dagens lopp på sydsidan mellan insurgenterna i fästena Issy och Vanves å ena sidan samt regeringstruppernas batterier vid Meudon och Clamart på den andra. Den 100:de nationalgardesbataljonen har träntagit regeringstrupperna 2 kanoner och 1 mitraljös (sannolikt vid något at dessa företaget, misslyckadt försök att närma sig fästena). På vestsidan besatte en stark afdelning regeringstrupper i middags trakten vid Courbevoie, som förut utrymts af dem, hvarefter de öppnade en häftig gevärseld emot Neuillybron. Nationalgardisterna drogo sig tillbaka bakom sina barrikader, men batterierna i Courbevoie förstörde dem, rensade Avenue de Neuilly från insurgenterna och besköto de hus vid denna allö, i hvilka de satt sig fast. Flera bomber föllo härvid in i staden. Bakom den inre muren samla iusurgenterna en betydande styrka och vidtaga åtgärder för att hindra regeringstrupperna från att inrycka i staden. D. 7 April Insurgenterna bestycka sydfästena Issy, VanvesMontrouge och Bicetre med grofva kanoner och ma, rinartilleri, likaledes inre vallgördelns front mot söder och vester, för att försvara sig mot ett väntadt angrepp af regeringstrupperna. Ringa ammunitionsförråd finnes. D. s April. Regeringstrupperna ha under befäl af general Montaudon gått öfver Neuillybron och stå tätt utantor Maillotporten, der en strid väntas. Vi skola sedan under afdelningen Sevare Post meddela de närmare underrättelser, som kunna ingå, sedan detta nedskrifvits, och vända oss nu till en öfverblick på förhållandena Inne i Paris. Det visar sig tydligt, att operationernas misslyckande framkallat bestörtning bland insurgenternas ledare. Kommunalrädet fann det nödvändigt att vidtaga de kraftigaste åtgärder och utfärdade dertöre ett dekret, enligt hvilket alla män från 17 till 37 år skulle ingå i de upproriska regementena. Detta desret väckte den djupaste sensation hos befolkningen. Man måste med våld släpa nationalgardisterna ut ur husen till striden, och ineurgenterna hålla vakt på bangårdarne, för att hindra vapenföra personer från att resa. Icke nöjande sig med denna terroristiska åtgärd, beslöt man att betala med ränta Thiers inom nationalförsamlingen oförsigtigt fällda yttrande, att upprorsledarne skulle straffas med döden, men de vilseledda skonas. Kommunalrådets officiella tidning inledde det nya steget med en proklamation, hvari det heter: Regeringen i Versailles sätter sig öfver de menskliga krigslagarne, och vi skola svara henne med att antingen låta afrätta samma elier dubbla antalet af våra fångar. Öga för öga, tand för tand! Dagen efter utfärdades ett dekret, att för hvarje af de i Versailles skjutna fångarne skulle trenne som gisslan häktade personer skjutas. Såsom gisslan har man bemäktigat sig en massa framstående personer, isynnerhet andliga, såsom erkebiskopen Darboy, presten i Madeleinekyrkan, vid hvars häktning äfven kyrkan, likasom Christi Himmelstärdskyrka, plundrades af insurgenterna, och jesuiterkollegiet, af hvars medlemmar flera skola skjutas. Den ovilja, som af dessa terroristiska åtgärder uppstod, fick ett uttryck i den mera hofsamma delen af pressen, hvadan kommunalrådet tillgrep den enkla åtgärden, att undertrycka dessa tidningar, bland hvilka nämnas: Liberte, Journal des Debats, Constitutionel, Paris Journal och Bien Public. Denna sista handling tyckes hafva bragt till utbrott den rådande inre schismen mellan insurgentledarne. Kommunen och centralkomitån ha fullstängigt skilt sig ifrån hvarandra och inom den förra ba tretio medlemmar afgått. Under det kommunen beslutat fortsätta kampen å outrance, påskyndar centralkomitän med belecluze och Pyat i spetsen, att mun skall försöka en försonlig utjemving med regeringen i Versailles. Ett telegram från denna senare plats säger att oöfyerensstämmelsen redan ledt vill en inre kamp i Paris. Om det möjligen än icke kommit dit hän, kan det dock hända, da ladara 12 sjelfva 2... .. OO Utvandringen är dock i starkt tilltagande.