Göteborgsposten – 5 april 1871, sida 1

Göteborg d. 5 April 1871. Drottning Lovisas död. Correspondance de Stockholm för d. 1 d:s berättar rörande drottningens sista stunder följande, som häri öfversättning återgifves. xFörliden Söndag (d. v. s. för åtta dagar sedan) antog sjukdomen en oroande karakter, i det att den uppträdde under formen af inflammation i kapillärkärlep. Från den stunden väckte den höga patientens tillstånd de största bekymmer, och förliden Onsdag gafs knappt nägon förhoppning om hennes räddande. Kl. 5 e. m. fick drottningen första qväfningsanfallet och natten var mycket orolig. Mellan kl. 3 och 4 på morgonen blef kungliga familjen kallad till drottningens badd och förblef der för att med sina böner och sin närvaro styrka den höga lidande, som nästan intill sista stunden bibehöll sansen. Hon tog afsked af sin familj på ett sätt som djupt rörde alla de närvarande, bland hvilka, utom de till hofvet hörande personer, äfven befunno sig flera damer som förr varit dervid fästade. Hela kärleksfullheten i drottningens själ yttrade sig isynnerhet då hon vände sig till konungen som var föremålet för hennes sista tanke. Det sista ord hon tydligt uttalade var kungen. När den yttersta stunden synbart nalkades, läste kronprinsessan af Danmark Pader vår; under denna bön försiggick dödskampen sakta och mildt. När allt var slut uppmanade prins Oscar de i tårar försänkte tillstädesvarande att falla på knä och bedja ännu en bön för den hädangångnas själs ro. Kungsringning kommer att ega rum i kyrkorna i landsorten en timme dagligen under åtta dagar, och i hufvudstadens kyrkor dagligen till dess annorlunda varder derom förordnadt. Tacksägelse i anledning af drottningens död, enligt formulär, som meddelas i Månda gens officiela tidning, kommer att uppläsas i alla rikets kyrkor vid först inträffando högmessogudstjenst, efter det cirkuläret derom kommit vederbörande presterskap tillhanda. En sorgefest, särdeles högtidlig och anslående, firades med anledning at H. M:t drottning Lovisas död sistl. Söndag i härvarande Engelska kyrka, som för tillfället blifvit dekorerad i svart. Predikanten, pastor Nicholson, slutadesin predikan med följande ord: Jag kan ej nedstiga från denna plats utan att med några ord rikta tanken på den sorg, som hemsökt detta lands konungahus och detta land sjelft, och som manat oss att i dag låta vår egen kyrka bära sorgens emblemer. Det finnes en gäst, som utan åtskilnad knackar