Göteborgsposten – 4 april 1871, sida 2

stärkningar från norden. Rocheforts tidning sordrar, att alla kloster och kyrkor skola konfiskeras för statens räkning och försäljas samt inkomsten användas till krigsskadeersättningen åt tyskarne. Från Berlin skrifves d. 1 d:s, att Bismarck uttalat sig inom tyska riksparlamentets nedre kammare på följande sätt: På den gjorda förtrågningen, huruvida de utländska förhållandena ännu skulle kunna ge anledning till förhandlingar, får jag svara, att jag ännu icke kan ha något omdöme derom och att vi måste ännu en tid afvakta utvecklingen af förhållandena i Frankrike. De tyska regeringarne ha intresse af och vilja till attså mycket som möjligt underlätta för den franska regeringen, med hvilken de afslutat fredspreliminärerna, dess uppgift, utan att bereda den svårigheter genom inblandning i Frankrikes inre angelägenheter. Det är svårt att uppdraga gränsen härför; denna skall snarare vara synlig för ett franskt öga, än för ett främmande. Det är fortfarande kejsarens och regeringens afsigt att afhålla sig från inblandning i Frankrikes angelägenheter och från att uppgöra bestämmelser ang. detta stora grann: folks framtid. Om detta beslut kan genomföras intill den gräns, der de tyska intressena skulle genom ytterligare tillbakadragenhet hotas, der fråga skulle bli om preliminärfreden, i det att den faktiska regeringen, antingen den närvarande eller den tillkommande, icke hade makt att bringa den till utförande, det kan endast framtiden visa. Skulle denna gräns uppnås, då skola vi med beklagande, men med samma bestämdhet hvarmed vi hittills handlat, föra krigets efterspel till slut. Slagsälten vid Såödan blifva nu desinficerade. Ett bolag har på uppdrag af den belgiska regeringen, låtit öppna gratvarne och ölvergjuta liken med stenkolstjära, tills de underst liggande lagren blifvit genomdränkta. Derefter ditsöres petroleum och lärkträdsved, hvarefter allt antändes. Elden tränger ned till bottnen af gratvarne och inom 3 timmar äro endast förkolnade ben öfriga. Man läser i Salut public från Lyon: Under loppet af Arnauds process har en egendomlig händelse inträffat, som sannolikt står ensam inom lagskipningens annaler. En af de närvarande anklagade, Suque, blef frikänd. En annan, Bouveret, dömdes in contumaciam till döden. Dessa båda anklagade äro dock i sjelfva verket en och samma person. Bouveret hade sedan många år sammanlefvat i Croix-Rousse med en gift qvinna och för att dölja sitt oregelbundna lefnadssätt ändrat namn och kallat sig Suque. Vittnena, som endast kände den föregifne Suque, hade lemnat gynnsamma utlåtanden om honom. Han förde ett till utseendet aktningsvärdt lefnadssätt, och den dag mordet begicks hade ingen kunnat konstatera, att han varit med i den olycklige Arnauds exekutionspluton. I följd häraf blef han frikänd. Men åtskilliga vittnesmål, intagna i ransakningsprotokollet, bekräftade deremot, att ifrågavarande Bouveret varit en af Arnauds mördare. Dessa vittnesmål härledde sig från personer som voro okunniga om mannens antagna namn. Man förordnade naturligtvis häktningsorder för Bouveret och han greps kort derpå för att inför rätta svara för sitt uteblifvande. Det är i Saint-Jean-salen i Hötel de Ville i Paris som kommunalförsamlingen kommer att hålla sina sessioner. Salen undergår för närvarande fullständig reparation för att undanrödja spåren af d. 22 Januari och man har derstädes lätit placera de stolar, som baron Haussmann begagnade vid sina mottagningar. Stolarne äro placerade på två rader och ordförandeplatsen består helt enkelt af ett bord på en obetydlig upphöjning. Upproret i Algier vinner allt större utsträckning. Enligt underrättelser från Setif af d. 20 Mars belägrades redan d. 17 s. m. staden Bordj-Bun-Arraridj af de upproriska under Sidi Mokrani. Stadens innevånare hade flyktat in i fästningen. Det vådligaste af allt är den fullständiga opålitligheten af de från Frankrike till Algier afsända mobiler. Så hade redan d. 16:de 3500 man anländt till Setif för att förstärka dervarande garnison. Men då trupperna skulle rycka ut mot de upproriska, uppstod en häftig strid mellan de franska och algieriska mobila. De förra ville icke draga ut mot araberna under det att de senare ville tvinga dem dertill. Slutligen gåtvo fransmännen med sig och marscherade af. Araberna komma dock icke att krusa mycket för dessa herrar mobila och man har. att befara att, om icke gamla linietrupper afsändas till Algier, upproret skall vinna utsträckning. Bland alla de mer och mindre egendomliga ekonomiska beräkningar för betalandet af krigsomkostnaderna, hvilka under denna långa kommunistiska karnaval figurerat i den parisiska centralkomitens olficiela tidningsspalter, är följande originella förslag ett bevis. De 5 milliarderna skola afdragas i proportion af 1: 2: 4: 8: 16, samma proportion som de särskilda förmögenheterna bilda, och receptet, som borde ge ett lysande resultat, om det blott kunde utföras, lyder sålunda: Alldenstund Frankrikes lösa och fasta egendom belöper sig till 310 milliarder och familjernas antal till 13,950,000, så ger en enkel aritmetisk proposition följande resultat: 1:a gruppen: 7,200,000 familjer i djupaste fattigdom, arbetande för minsta aflöning, varande endast arbetsverktyg: 10 milliarder. 2:dra gruppen: 3,600,000 familjer, arbetare hvilka ora hom öch verktvv. att för ecen räkning kanna