Göteborgsposten – 4 april 1871, sida 2

ket som han säger; ty nu har han ändock fått ge vika och det är slut med honom. Låt nu mig försöka. — Hvad i all verlden kan du uträtta i ett sådant fall som detta? — Har jag någonsin misslyckats då du antagit mitt bistånd? , — Nej, det är sannt. Nåväl, jag skall bli glad om du kan bistå mig nu, det må Gud veta; men jag kan ej föreställa mig — — Bry dig ej om något; vill du taga Grace Carden om jag kastar henne i dina armar? — Min mor, kan du sätta det i fråga? Mrs Little ringde på klockan och befallde fram en vagn. Henry erbjöd sig att ledsaga henne, men hon afböjde detta anbud. — Gå tidigt till sängs, sade hon och lita på din mor. Hon lät köra sig till doktor Amboynes hus och lät anmäla sig. Hon fördes in i doktorns arbetsrum och fann honom sittande framför en stor brasa. — Influenza. — Ack, min bäste vän, sade hon, jag fruktar att ni är mycket sjuk. — Har ingen fara. Sitt ner. Ni skall ej göra mig sämre, var säker på det, sade han med ett ömt småleende. — Men jag har kommit för att anförtro er mina egna bekymmer. — Så mycket bättre, Det skall hjelpa mig att glömma mm,