Göteborgsposten – 4 april 1871, sida 2

Mrs Little satte sig och började efter en kort stunds tvekan sålunda: — Min vän, jag har kommit för att bedja er em en ynnest, nämligen att försöka åstadkomma on försoning mellan min bror och mig. Om det fiuns någon som kan göra det är det ni. — Prisa min metod, ej mig sjelf. Om man blott kunde öfvertala er att sätta er i hans ställe och honom att sätta sig i ert ställe, skulle ni bli försonade med hvarandra inom fem minuter. — Ni glömmer att vi varit främlingar för hvarandra i tjugofem år. -— Nej, det glömmer jag ej. Enda frågan är om ni båda två vilja och kunna afvika från vanliga menniskors åsigter och sätta er in i mitt system. — Låt till en början mig försöka. Doktorns ögon glänste af tillfredsställelse. — Nåväl då, sade han, först måste ni tänka på alla de skiljaktigheter ni vet förefinnas mellan den manliga och qvinnliga karakteren och i inbillningen sätta er sjelf i en mans ställe. — Men det är så svårt. Jag har visserligen studerat Henrys karakter. Nåväl, jag kan föreställa mig vara en man. — Ni är ej blott en man, utan en man med höga och klara begrepp om sina pligter. Ni är förmyndare, af er heder förpligtad att bevaka och skydda en viss qvinnas och ett visst barns intressen. (Forts.)