Göteborgsposten – 4 april 1871, sida 2

Kommunisterna och kommunalisterna i Paris. (Efter en korrespondens till Times.) Paris d. 27 Mars. Eftersom regeringens och de parisiska kommunalmyndigheternas svaghet gjort de upproriska till herrar öfver den mark, som det skulle varit lätt att försvara eller återtaga, har centralkomiten kunnat obehindrad skrida till sina val. Innan vi inlåta oss på en granskning af deras resultat, hvilket kanske är mindre gynnsamt för männen på Hötel de Ville, än de väntade sig, är det nödvändigt att väl förvissa sig om karakteren hos denna nya revolution, hvilken synes mig icke ha någon föregångare i något folks historia och hvilken ätvenledes skiljer sig från alla de historiska händelser, som kommit till vår kunskap. Jag vill fästa tänkarnes och de lärdas i andra länder uppmärksamhet på det sällsamma fenomen, hvartill vi äro åskådare. De måste känna intresse för ett drama, hvars första föreställning nu ges i Frankrike, men hvilket skall, om den lyckas, helt säkert äfven komma på repertoiren arnorstädes. Från första dagen hänvisade jag, oaktadt den slöja hvari revolutionen af d. 18 Mars höjde sig, på tillvaron i upprorets flodbädd af tvenne strömmar, hvilka flyta tillsammans mot mål, som icke äro med hvarandra identiska, men icke materielt skilja sig från hvarandra. Det ena partiets mål är Proletariatets välde öfver de burgna klasserna, arbetarens öfver arbetsgitvaren, arbetets öfver kapitalet; det andra partiets mål är en universal republik, grundad på fria, suveräna och konfedererade kommuner Det förra partiet betraktar det senares mål såsom det nödvändiga medlet för uppnående at dess eget Utopien; det senare anser, att det mål, mot hvilket dess kamrater sträfva, skulle, om det ernåddes, tillförsäkra det förverkligandet af dess dröm samt gifva det styrka och varaktighet. Jag tror båda handla fullständigt bona fide och oegennyttigt fullfölja de planer, som de anse bäst egnade att fullborda mensklighetens öden; men jag kan ej förneka, att för båda de allierade alla medel äro goda, äfven de afskyvärdaste, äfven sådana som vid första påseendet synas icke ölverensstämma med deras egna grundsatser. Öfver Folkets Suveränitet tillochmed, hvilken de vilja göra till grundval för sin byggnad, sätta de sina egna speciela syften. För att göra det tydligt, hvad jag menar, vill jag taga mig friheten att gifva dessa båda bundsförvandter tvenne namn, hvilka synas mig klart uttrycka deras tendenser. Jag vill kalla det första partiet kommunist och det andra kommunalist. Det första partiet är väl bekant. Jag kan tillochmed säga, att det är det enda kända. Det finnes i England och i Tyskland, i Schweiz och i Frankrike, och det bildar en stor association under namn af ÄÅInternation; men det företer ingalunda öfverallt samma egenskaper som här. Medan det i de flesta industriidkande länderna förblifvit en förening mot arbetsgitvarne i syftemål att skydda arbetarnes intressen och höja arbetslönerna, har det i Frankrike blifvit ett politiskt parti och en filosofisk skola, om det kan tillåtas att gifva denna titel åt något, som alls icke har att göra med hvarken vetenskap eller intellektuel spekulation. Det är icke lätt att under en gifven doktrin inordna de olika och efter hvaraudra motsägande id6er, af hvilka denna stora skolas adepter äro inspirerade. De flesta afj dem förstå blott en sak, — ere