des finna sin fördel i att några månader i förväg begagna sig deraf. Men en sak blef snart klar: han kunde ej utföra sina uppfinningar utan ett vida större kapital. D:r Amboyne och han sökte uttänka ett medel för afhjelpande af denna olägenhet, och doktorn rådde honom att söka upp någon evergisk man med kapitaler, hvilken vore villig att bli hans kompanjon. Henry följde detta råd och reste till London i och för deuna angelägenhet. Men han kom till den erfarenhet att ka;italister i allmänhet äro särdeles obenägna för att spekulera i up finningar. Han sökte genom siffror ådagalägga att hans sågslipningsmaskineri mäste lemna trehundra procent, men mon gjorde sig ej besvär med att följa havs uträkningar. Slutligen lemnade han London i förtviflan och afreste till Birmingham. Tåget stannade i Tring och sedan det åter börjat sätta sig i rörelse kom en man framspringande mot den tredje klasskupå i hvilken Little satt. En af stationskarlarne hejdade honom, men han slet sig ifrån denne. Emellertid hade tågets fart ökats. Trots detta sprang mannen framåt, tog ett hopp och kom med hufvudet och xlarne in igenom öppningen på kupddörren, då Little fick tag i honom med båda händerna och drog in honom i kupen. — Ursäkta, sir, men det der försöket var väl vågadt, sade Little. — Unge man, vet ni till hvem ni talnr? — Nej. Kejsaren af China?