Göteborgsposten – 30 mars 1871, sida 2

lemnade rum för de nyvalda — hvilka dock till stor del utgöras af just centralkomitäns egna medlemmar. Amiral Saisset, chef ötver den ordning-äl kande delen af nationalgardet, har måst upplösa sin generalstab och förklädd flykta från Paris till Versailles. Plundringar och mord höra till ordningen för timmen i den olyckliga staden, hvarifrån massor at menniskor strömma ut till Versailles, för att rädda lifvet, och alla dessas klagomål måste naturligtvis högligen uppröra stämningen hos de ledande männen i Versailles, på hvilka ansvaret för terrorismen hvilar. Chefen för armön i Versailles, Vinoy, har också hotat med att taga afsked, om regeringen icke träffar allvarsamma mått och steg tör terrorismens undertryckande. Etter ett samtal med Thiers återtog likväl Vinoy sin afskedsansökan. Thiers har synbarligen afvaktat ankomsten af tillräckliga förstärkningar, för att kunna handla. Ett telegram för i dag berättar att 40,000 man nya, pålitliga trupper väntades såsom i går till Versailles, hvarest man under sista tiden varit ifrigt sysselsatt med omorganiserandet af der redan förut befintliga trupper. Uppgifterna om den armes styrka, som Versalllerrege ingen har till sitt förrogande, öfverensstamma icke med hvarandra; dock synes der komma att snart utgöra c:a 150,000 man, hvilka skola om några dagar inrycka 1 Paris, s dan man å tysk sida medgivit en sådan tillökning af pariserarmön for upprorets undertryckande. Med en pälitlg armå af denna styrka bör upproret kunna neutryckas — men blod måste opillas, ty Belleville männen skola icke goavilligt afsvå trån de sötebrödsdagar, i hvilka de nu lefva kräsliga. Bref från Paris säga dem hafva fickorna fulla med penningar, utan att man vet, hvar itrån de fått dem. På Beauvau plaisen vid inrikesministeriet, som hål:es besatt at de upproriska, såg man sålunda häromdagen en fluck nationalgardister trängas vid ingangen till en vinkällare med gulustycken och 100 sousstycken i sina smutsiga nätvar. De nationalgardeso ficerare, som till stort antal vistas i och omkring Hötel de Ville, letva Herrans glada dagar med fina viner och läckra m ddagar. Restaurationerna och kockarne i den trakten af staden räcka ej till, tor atttillreda åt dem deras luculliska måltider. 1 Hö.el de Villes källarvåmng. som är tillräckligt stor för att rymma en arme, lefva hela bataljoner af nationalgardister i sus och dus omkring stora vinfat, hvilkas botten de slagit ur. Både chefer och soldater hålla afven itrig jagt etter gömda penningkassor. Det första som centralkomitåns inrikesminis:år Guålier, företog sig — etter det ban satt sig i besittning at inrikesministeriets hotell, bestod deri, att han lät bryta upp alla pulpeter och lådor, för att leta etter penningar, men fann inga. I ett annat ministorium skickade man etter en smed, som skulle bryta upp jernkistorna; men den bataljonschef, som har anförde vakten, motsatte sig detta med sådan bestämdhet, att planen måste uppgitvas. Etolle belge vill veta, att centralkomiten gjort en rik skörd i Hötel de Ville, der den bemäktigat sig 20 mill. fres, hvilka lågo färdiga till utbetalning af förfallna kuponger på Paris obligationer. Centralkomiten förklarade, innan den afgick, Montmartre för en täsining ech utnämn de brigadgeneralen Garnier ull dess besäl bafvare. Denne general bade för blott ett par veckor sedan en butik med gammalt jernkram. Han har utfärdat en proklamation, hvari han säger: Soldater; jag är nöjd med er. La Nouvelle Republique, redigerad af Paschal Grousset, som under kejsardömet skret i Marseljäsen och firades mycket af de ra dikala, klagar mycket ötver, att revolutions regeringen är för moderat. Hon borde neml. för länge sedan ha undertryckt alla de tidningar, som uttala sig med förakt angående revolutionen af d. 18 Mars, I det sjette arrondissementet i Paris insatte centralkomiten Tony Mollin till maire i st. f. Hrisson och hans adjungerade Albert Leroy, hvilka båda, likasom alla mairerna och deras aujungerade i Paris, bekläda sina poster på grund at allmän omröstning. D. 21 insatte emellertid qvarterets nationalgarde åter de fördrisna kommunalembetsmännen i mariet, och ull deras skydd uppstalldes en vakt at 100 nationalgardister. Straxt derefter fick man veta, att ett par bataljoner från Bellevil e voro i antågande, och Albert Leroy gat genast befallning om, att qvarterets 9 batalJoner nationalgarde skulle sammankallas tör att skydda mairiet. Ett namngitvet ögonvittne har i Opinion nationale meddelat en berättalde om, hvad som nu företöll, och vi återgitva hårur följande: Lullier kom ridande, åtföljd af några officerare, i spetsen för 120:ue bataljonen, och en stund derefter inträffade 186:te bataljonen. Då han såg sig stå i spetsen för 2000 man, ryckte han tram mot vakten, hvilken, som sagdt, endast bestod af 100 man. Säg till mairen, att han kommer ut, jag vill tala vid honom!skrek Lullier. — Ilvad ratt har ni att utfarda befallningar? -— Jag är Lullier, general en chef för nationalgardett. — -bperför har ni ingen rätt att gitva betallningar åt en maire. Men hvem har för ölrigt utnämnt er till general: — Det har nationalgardets centralkomite, erkänd af 215 bataljoner at natioualgaruet?. — Nej, det förhåller sig icke så; vi erkanna ej denna komiteg, och national