Göteborgsposten – 30 mars 1871, sida 2

gardisterna ha ju dessutom icke på lagligt sätt inkallats för att välja sin chef. — För tusan djeflar! skrek Lullier och svängde sin sabel öfver hufvudet på dem, som vågade göra invänningar emot honom; öppna genast mairiet, annars låter jag skjuta sönder porten med kanonskott. — Nu framkommo många nationalgardister, hvilka försökte att taga mairiet med storm. För Guds skull! skrek man till Lullier, låt det icke komma till blodsutgjutelse! Ni borde likväl respektera den allmänna rösträtten, på hvilken de republikaner, som ni vill förjaga härifrån, stödja sig, och de äro här i kraft af sin lagliga rätt. — UIlvad f-n bryr jag mig om det? svarade Lullier, ur hvars mun de förfärligaste eder utströmmade. Jag skall massakrera 100,000 personer, om det behöfs; jag skall ej lemna qvar sten på sten i detta arrondissement. Jag vill statuera ett exempel. — Vakten måste nu vika tillbaka och Tony Moilin blet åter insatt i mairiet, derifrån han och Bellevillemännen dock snart åter förjagades af en manstark afdelning ordningsälskande nationalgarde. Till Times skritves från Paris under d. 24 d:s: ÅIlerrarne från Belleville och fängelserna förspilla ej någon tid; de veta mycket väl, att makten ej skall qvarstanna länge i deras händer, och de vilja törst tillfredsställa sin hämnd, innan de släppa den. Denna morgon häktade de en sångare, hr Villaret, tenorist vid yperan, derfor att — han gick och rökade en cigarr på Place Pigalle. Han anklagades, liksom Clment Thomas, för att atteckna barrikaderna, och han skulle ha skju tiis, om icke några grannar lagt sig emellan. — Aflarerna 1 gga nere, börsen är stängd, bodarne äro stängda, domstolarne afdöma ej längre några mål, rotvare hota vandrarnes lif, plundringen af but ker uttöres regelbundet och i god ordning, staden har ett dystert utseende. — På Hötel de Ville finnes ett plakat, som säger, att hvarje till svöld förvunnen pe:son skall omedeibarligen skjutas. Plakatet bar till rubrik: Död åt tjutvar! — Revolutionsregerivgen hotar med de strängaste straff de tul karlar vid accisportarne, som icke redovisa sina upptagna medel för regeringens penningforvaltande afdelning. Sedan dess tyckes dock ställningen ha blifvit bättre, ehuru kampen mellan Versaillerregeringens armå plus ordningens anhängare i Paris och den revolutionerade massan, såsom sagdt, förestår. Vid redouten Chatillon har redan en sammanstotning egt rum i Lördags natt mellan general Ducrots trupper och nationalgardisierna, som höllo på att besätta sydsästena. Striden varade likväl icke länge. Trupperna drogo bort till Versailles, men medtörde flera tångar, och Chatillon besattes af de upproriska. Bland de deputerade i Versailles talas mycket om, att vationallörsamlingen bör förläggas till det gamla Tours, att Thiers skall törmås att lemna sin befattning och att hertigen af Aumale skall utses till verkställande maktens chef. Regeringen har utfärdat befallning om Garibaldis gripande i händelse han skulle betrada Frankrikes jord. De preussiska förposterna äro vid Vincennes framskjutna intill vallgördeln kring Paris. I Bryssel råder en viss röre!se derför att tvenne belgier blifvit skjutna i Paris som politiska spioner. Gambetta befinner sig för ögonblicket i Bourges och tänker nedsätta sig i en liten sparsk stad, för att dels återvinna sin helsa, dels utarbeta en ut:örlig skildring af sitt deltagande i regeri gen. Från Versailles skrefs d. 23 d:s: Sta den är alldeles ötverfylld med flyktingar från Paris, hvilka aniända med hvarje bantåg och här söka natilogis. De officerare af national gardet, som tillhöra de upproriska bataljonerna, befinna sig isynnerhet i en kritisk ställning. De ha mottagit ordres från centralkomi en om att inställa sig, men tänka icke lyda. Komi160 utfärdar nu befallning om deras gripande for att tagas till gisslan. Man vet nu, hvad det vill säga! Några ha tillochmed gått till tots hit från Paris. Butiksegarne, borgarena i Paris vilja utan undantag heldre flytta med familj och egendom långt bort, än taga sina Chas-epotgevar och öppna ett barrikadkrig — de äro utledsna vid hela ställningen och tro hvarken på menniskor eller ting. Provinserna, som äro uttömda af kriget och afundsjuka på Paris för dess supremati, låta med hemlig skadeglädje hufvudstaden sköta sig sjelf. Ordumgens vänner sakna vapen. De upproriska ha bvardera två, tre Chassepots och ammunition, under det att de trogna gardisterna ha magasinsgevär och inga patroner. Kortligen, situationen från Juni månad 1848 har återvändt. Och hvad gör bärunder nationaltörsamlingen? Hon förhandlar länge om ett väckt förslag, att — landets representanter skola bära insignierna från 1848: rosett, broderadt band och trelärgadt skärp. Centralföreamlingens förhandlingar i IIbtel de Ville, d. 22 Mars. Såsom ctt aktstycke för våra dagar meddela vi följande referat af centralkomitöns törhandlingar under ordförandeskap af medborgaren Ås