Göteborgsposten – 23 mars 1871, sida 2

— Hon säger att hon vill göra det. — Nåväl, mr Little, detta är en grannlaga sak; men ni är en rättf am man, märker jag, och det är alltid bäst. Nu måste jag göra min skyldighet som far, och jag fruktar att jag ej skall kunna göra det utan att förödmjuka er något; men tro mig, det är ej tillfölje af någon obenägenhet eller missaktning för er utan endast emedan det är min skyldighet. — Jåg är er mycket förbunden, sir, och jag skall fördraga mera af er än jag skulle fördraga af någon annan man. Ni är hennes far och jag hoppas att ni ätven skall bli min en dag. — Nåväl då, mr Little, jag har alltid trott att min dotter skulle komma att gifta sig med en gentleman här i trakten som i åratal visat henne stor uppmärksamhet och är ett passande parti för henne. Ni är orsaken till att detta parti ej går i fullbordan. Men ehuru ni korsat mina planer, är jag ej ond på er för det. Allt hvad j:g säger är detta: min dotter skall aldrig gifta sig med någon eller förlofva sig med någon, som ej kan bereda henno en i ekonomiskt hänseende sorgfri framtid. Kan ni göra det? — Ej för närvarande, svarade Little suckande. — Då frågar jag er: är det rätt handladt af er att öppet egna henne sin hyllning och kompromettera henue? Ni får ej tro mig vara affärsman i alltför hög grad; jag är ej den man som vill gifva bort min dotter till den högstbjudande. Men det finnes en medelväg. — Jag förstår er, sir. Men hvad skall jag göra? Skall jag upphöra att älska och hoppas, att arbeta och