Göteborgsposten – 23 mars 1871, sida 2

K. dralm. teåtern uu. vo Maj 1840. 3 Från Utlandet. Orolighetstillståndet i Paris fortfar, och den upproriska centralkomitön är fortlarande herre öfver hufvudstaden, som alldeles utrymts af de regelbundna trupperna. Journal Olliciel är tillochmed centralkomitöns organ och offentliggör dess manifester. Komitån möter dock motständ i afseende på valen till la commune, Muairerna ha alla vägrat att företaga valen och samtliga de icke-röda tidningsredaktionerna förklara valdekretet ogiltigt samt uppmana allmänheten avt icke i valen deltaga. Enligt Corresp. Havas råder synbart lugn i Paris, men i Söndags afton voro talrika grupper samlade på gator och boulevarder, der de diskuterade om ställningen. Den allmänna meningen visar sig allt ogunstigare mot komitön. Detta är godt och väl, men det är icke sannolikt, att komitön skall läta sig deraf generas, utan det oaktadt i går anstallt sina val. I dessa skola naturligtvis arbetsklasserna allmänt deltaga, och hålla de andra klasserna sig derifrän, så bli de förra ensamma herrar på täppan. Då deras man komma till väldet, så skall la commune utropas, det vill säga att Paris skall bli en republik för sig sjelf, hvars ledande män skola styra efter socialistiska, om icke kommunistiska principer. Hvad dessa gå ut på, bör vara tillräckligt bekant. Alla de klasser, som stå öfver massan, solket såsom den så ofta orätt begagnade termen lyder, skola underkusvas, isynnerhet sastighetsegare, fabrikanter, handlande, bankirer och embetsmän (de sistas ullvaro förklaras endast deraf, att de skola skydda andra i utöfningen af deras blodsugeri). En bild af det tiliståad, som då skulle bli det herrskande, bar redan de törflutna dagarne lemnat. Pöbeln har ohämmad och blodgirig grymt pinat och dödat män, på ett skymfligt sätt risat qvinnor på gatorna, plundrat butiker, der lifsmedel sunnos. D. 20 telegraferades trån Paris: Ma-sor af nat onalgardister draga berusade omkring på gatorna, attöljda af beväpnade qvinnor. Pobe n tvingar personer, som Visa sig på gatorna al arbeta på barrikadernar. Denna råa massa skall naturligtvis, då dess dåliga instinkter blifvit lösslappta och ingen hämmande kraft finnes emot dem, snart nog förgripa sig på de rika skatter at konstoch värdesaker, sow Paris innesluter. Den permanenta revolutionen ger dem förevänning att underlåta arbetet, hvilket ensamt kan skaffa dem bröd. Dess sjolsskapade styrelse måste istället skaffa lifsmedel; och ettersom det öfriga Fraukrike ej hörsammade henne, skall hon vara inskränkt till hvad hon kan utpressa af Paris. Deuas tillgångar måste vara inskränkta, och massan skall, då de offeniiga hjelpkäliorna äro utsinade, sjelf skaffa sig hvad hon vill ha. Staden skall hotas med plundriag, och statens dyrbarheter skola kanske törstöras at råheten och skadebegäret. Den ordinarie regeringen har emellertid varit nog försigtig att föra franska bankens alla redbarbeter från Paris till Versailles, så. att man ej kan komma åt dess eftersikade skatter. Det är möjligt, att de burgna klasserna i Paris och deras del af nationalgardet skola taga mod till sig och med faran tör ögonen besluta att motsatta sig ett nytt skräckvalde, hvaraf man från den törsta revolutionens dagar har så rysansvärda, så blodiga miduen. Det är ätven möjligt, att de nya makthafvande skola, såsom vanligen brukar ske, råka i lutven på hvarandra och således undergrafva sin egen styrka, fastän organisationen hittills visat sig både energiskt ledd och kratist handhasd. ö Rege ingen i Versailles är omgifven af 50,000 man regelbundna trupper, hvilka starkt. befasta platsen, för att motstå ett angrepp ef de röda — ett angrepp som, ifall en gheten emellan dem biochalles, väl kan komma att utforas, då valen en gångaäskett. For att underlätta ansvaret tör regeringen, har nationalförsamlingen, elter att hafva ennälligt b:äunö