Göteborgsposten – 23 mars 1871, sida 2

märkt orostiftarne såsom landsförrädare, utsett ett femtonmannaråd att stå vid regeringens ada och bifallit departementet Seine et Oisees försättande i be ägringetillstånd. hvarjemte Grevy, såsom församlingens president i en proklamation uppfordrat landet att ansluta sig till församlingen: det är endast rätten, som ger varaktig styrka. Versailler-regeringen har utfärdat följande proklamation, undertecknad af Dufaure, Favre, Picard, Simon, Pothuau och Le Flö. Nationalgardister i Paris! — Den komite, som kallar sig centralkomit6, har bemäktigat sig ett antal kanoner, betackt Paris med barrikader, skjutit på ordningens försvarare, gjort fångar samt med kallt blod mördat generalerna Thomas och Lecomte Hvilka män äro medlemmar af denna komit6? Ingen känner dem. Ingen är ens i stånd att angifva, till hvilket parti de höra. Ar det kommunister, bonapartister eller preussare? Ha de framgått ur denna tredubbla koalition? Men hvilka de än må vara, så äro de siender till Paris, hvilket de ötverlemna åt plundring, fiender till Frankrike, som de öfverlemna åt preussarne, och fiender till republiken, som de öfverlemna åt despotismen. De afskyvärda brott, som dessa personer begå, beröfva alla dem, som skulle våga att följa eller tåla dem, hvarje ursäkt. Vijen j påtaga eder ansvaret tör deras andra brott. hvilka stadse skola bli allt större och större, så qvarstannen i edert hem; men om det är eder angelaget att värna om eder ära och edra heligaste intressen, så samlens kring regeringen, republiken och nationaltörsamlingen! För att finna, huru rätt regeringens män ba, behötver man blott läsa slutorden i en arukel i Bismarcks — nu furst B smarcks, sedan kejsar Wilhelm upphöjt statsmannen till turstevärdigheten — organ Nordd. allg. Zeit., der det heter, att det olyckliga Frankrike vore bäst bejent med en restauration af kejsar Napoleons regering, hvilken i alla händelser skulle vara det lättaste sättet att lösa de närvarande förvecklingarne. Samma blad anmarker älven med rätta, att det är obilligt att betrakta kejsar Napoleon såsom ensam upphofsman till det sista kriget (Bismarck hade nog sin stora del deri, han med); det var tvärtom Napo:eon, som ville rädda Frankrike från den inbrytande anarkien och till sist icke såg något annat medel, än ett krig med en frammande makt. Ja, Times går anda derhän att säga, att den enda arme, som för ögonblicket kan underkufva pöbeln i Paris, är samma arme, som tvang Paris att gifva sig. De franska tidningarne äro fulla af klagomål ofver preussarnes rofgirighet. Ett till Opinion Nationale adresseradt bref skildrar der sätt hvarpä tyskarno ha gnagt Frankrike inpå benen i töljande ord: Mina herrar! — Preussarna inneha fästena i grannskapet af Vincennes. De ha gräft upp alla gumla granatskärfvor o. dyl och salja dem De taga de få fragmenter af bly som hänga ner från afloppsrören i de ruinerade barackerna och afyttra dem. Under de sista dagarne ha de rifvit upp artilleriplattormerna och sälja bjelkarne till låga priser. Franska regeringen köper dem för att minska den af denna plundring förorsakade förlust. På ett ställe fanns en maskin för prötvande af kanoner; uppsättandet af denna maskin kostade 9000 francs men preussarne ha tagit isar den och bjudit ut bitarne för 500 francs; regeringen köpte dem hellre än att judarne skulle köpa dem. Detta bref, som är dateradt d. 10 d:s, är undertecknadt L. Dauchez de Lachaise. Det är att hoppas att denna plundring upphort etter de nya öfvereuskommelserna mellan hr Jules Favre och general Fabrice. Pall Mall Gazette meddelar följande utdrag ur ett bref från Compiögne, skrifvet d3 dis: Vid min återkomst från Beauvais hörde jag att ni gjort ett besök här för att få träffa mig; jag är myvkot ledsen öfver att detta ej ekedde. Ni sorestallde er tvifvelsutan att vi skulle ha det helt lugnt unuer vapenhvilan. Detta har olyckligtvis ej varit händelsen; vi ha i sjeltva verket aldrig lidit mera — en armekår på 10,000 man att föda, taxeringssedlar, reqvisitioner ete. Då den oförväntade fordran af 12 mill. fres plötsligt kom till min kunskap reste jag till Beauvais, och jag förmodar att ni ej glömt det oerhorua faktum jag redan omtalat för er — jag menar de plakater som voro uppklistrade på husknutarne i Compiegne och som innehöllo befallning att plundra nasta dag kl. 10 f. m. Allmänna rådet i Oise hade emellertid ett icke officielt sammanträde i Beauvais för att öfverlagga om de bästa åtgärderna tor att tillfredsställa preussarnes fordringar. Vi kunde endast handla såsom privatpersoner och vi sände tre delegerade till Versailles för att utverka en nedprutning. De återkommo med följanue medgifvande: om departementet före d. 23 Februari betalade en summa ar två millioner till hr baron Schvartzkopffen, den preussiske pretekten, skulle vi slippa alla vidare kontributioner. Under dådana förhållanden försökte vi att på våra namn anskaffa det erforderliga beloppet sör att rädda departementet från den plundring hvarmed det hotades, D. 22 Febr. törskotterade hrr Selliere, Rothschild och Ulottinguer atv oss 1.500, 000 fres i vexlar på London. För de återstående 500.:000 begärde man att vi skulle underteckua handelsvexlar med korta data och mycket höga räntor. Följaktligen skickade vi bud till den preussiska prefekten med begaran om fyrtioatta timmars uppskof, men till svar härpå lät han arrestera oss, tjugo till antalet, och insparrade oss i Hötel de Ville, i stora salen, hvilket rum vi under tre dagar nödgades begagna till alla möjliga ändamål. Skildtvakter voro placerade vid dörrarne, ett regemente och några kanoner pa gården. På vår ofta upprepade begaran att erhålla förklaring fingo vi slutligen följande svar: — att om vi ej töre midnatt beslutade att betala de 12 milloner fres som fordrats skulle vi undergå följande straff: 1. Vi skulle bli skickade till Posen; 2 Allmänna rådens kommuner och boningar skulle bli KR ER NE EE ARENAN RASER SE RESAS EEE underkastade militärisk ockupation, soldaterna skulle få befallning art taga värdesaker såsom säkerhet. Baron Schwartzkopffen låtsade ifrågasätta giltigheI ten af uet meugitvande som utverkats i Versailles. I Tre gånger törsokte han på det mest jorsätliga sätt j locka veuningar från oss såsom garanti för blitvande bj